| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRADSHÖVDING hä3rads~höv2diŋ l. hæ3-, förr äv. HÄRADSHÖVDINGE, m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er G1R 5: 41 (1528), RA I. 3: 107 (1593)).
1) (i fråga om forntida o. medeltida förh. i götalandskapen) ledare med avseende på rättsskipning, förvaltning, yttre angelägenheter o. d. av ett härad. Geijer I. 1: 35 (1818). (I götalandskapen voro) ännu (dvs. i slutet av 1200- o. början av 1300-talet) de folkvalde häradshöfdingarna .. de små samhällenas ledare och styresmän. Forssell Hist. 1: 4 (1869). Schlyter JurAfh. 2: 104 (1879). 3NF (1929).
2) person som i en domsaga förvaltar domarämbete o. som i egenskap av ordförande i häradsrätt utövar domsrätt inom domsagan. G1R 1: 171 (1523). Häradzhöffdingen .. må (icke) få sluta Tinget, förr än alle Parter som Doom och Rättelse sökia, äre rätteligen affhulpne. PåbudhExecut. 1668, s. A 3 b. I Hvart Härad skal Häradshöfding Ting hålla, å rättan tingsstad, tre gånger om åhret. RB 2: 1 (Lag 1734). Häradsrätt .. består af Häradshöfding, som är ordförande, och Häradsnämnd. Broomé CivPr. 5 (1882). — särsk. i uttr. vice häradshövding, dels ss. titel (utan motsvarande ämbete) som t. o. m. 1894 av hovrätt tillerkändes jurist som efter avlagda juridiska examina fullgjort viss tingstjänstgöring, dels ss. titel som 1918—1926 tilldelades sådan person som (efter tjänstgöring ss. ledamot l. fiskal i hovrätt under sammanlagt minst ett år l. ss. revisionssekreterare) av Kungl. Majestät förordnades vid hovrätt för att vid förefallande behov tillfälligt förvalta häradshövdingeämbete. VDAkt. 1668, nr 10. Flintberg Lagf. 4: 42 (1801; efter handl. fr. 1754). Jag (utnämndes) till vice häradshöfding af hofrätten. De Geer Minn. 1: 110 (1892). SFS 1918, s. 813. SvJuristT 1931, s. 597.
B (†): HÄRADSHÖVDINGA-BREV, -DOM, -DÖME, -GÄSTNING, se C.
C: HÄRADSHÖVDINGE-BESTÄLLNING. (-inge- 1726—1832. -ings- 1756) (mindre br.) häradshövdingetjänst. Abrahamsson 577 (1726). Järta 1: 277 (1832). —
-BOSTÄLLE~020, äv. ~200. (-ing- 1852. -inge- 1808 osv.) (förr) boställe för häradshövding. Gynther Förf. 2: 323 (1852; efter handl. fr. 1696). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 29, s. 3. —
-BREV. (-inga- 1523—1525. -inge- 1525—1625. -ings- 1552—1555) (†)
1) bevis (fastebrev o. d.) utfärdat av häradshövding; jfr HÄRADS-BREV. It herradzhöffdinge breff, huilkit som bewijste ath samma jord icke .. hadhe warit laghbudhin eller lagstondin. G1R 8: 81 (1532). UpplDomb. 1: 51 (1624). JTBureus (1625) i 2Saml. 4: 91.
2) fullmakt för en person att vara häradshövding. G1R 1: 64 (1523). Därs. 23: 234 (1552). Herädzhöffdinge breff för Per Andersonn .. på Svartlöse häredt i Stocholms län. Därs. 28: 410 (1558). Därs. 29: 21 (1559). —
-DOM. (-inga- 1620. -inge- 1587—1593) (†)
2) (befogenhet att utöva) häradshövdings domsrätt; jfr HÄRADS-DOM 2. Rääf Ydre 1: 337 (i handl. fr. 1588). RA I. 3: 176 (1593). Jag Lars Joenson i Karshult häredzhöfdinga dom hafuandes i Ydres härade (etc.). Rääf Ydre 1: 367 (i handl. fr. 1620). —
-DÖME. (-ing- 1835—1905. -inga- 1524—1526. -inge- 1530—1918. -ings- 1604—1800) [fsv. häradshöfþinga döme, häradshöfdhings döme, i bet. 1]
1) (†) häradshövdings ämbete. Häradzhöfdinge dömet, eller domere Embetet vti Saulax i hele Nyslottz län. G1R 14: 28 (1542). VDAkt. 1674, nr 88.
2) (numera knappast br.) område för häradshövdings domsrätt, domsaga; jfr HÄRADS-DÖME. G1R 1: 283 (1524). FinBiogrHb. 739 (1897). Flodström SvFolk 530 (1918; möjl. efter handl. fr. 1718). —
-ED. (förr) ed som häradshövding var skyldig att avlägga före tillträdet av sitt ämbete; jfr DOMARE-ED. G1R 13: 284 (1541). —
-FODRING. (-inge- 1909. -ings- 1547—1562) (förr) kam. skyldighet för allmogen att underhålla häradshövdingens hästar på dennes ämbetsresor; äv. om avgift som erlades i st. f. dylik skyldighet. G1R 18: 207 (1547). 2NF (1909). —
-GÄSTNING. (-inga- c. 1630. -inge- 1540 osv. -ings- 1549) (förr) kam. skyldighet för allmogen att underhålla häradshövding (o. hans medhjälpare o. d.) på ämbetsresor; äv. om ersättning för befrielse från dylik skyldighet; jfr HÄRADS-GÄSTNING. G1R 13: 180 (1540). Then häredzhöfdingzgästning, som nu faller och i then tilkommende vinter bör utt att gå af Öknebo härede. Därs. 20: 348 (1549). 2NF (1909). —
-HÄST. (-inge- 1539 osv. -inges- 1554. -ings- 1530) häradshövding tillhörig häst; särsk. (förr) kam. i pl., om dylika hästar som underhöllos av allmogen; äv. om avgift som erlades i st. f. dylikt underhåll; jfr -FODRING. Häredzhöfdingzhestar skole holles öfwer alt Rijkiett. G1R 7: 225 (1530). 2NF 12: 132 (1909). —
-KAPPE. (förr) kam. kappe spannmål (l. ersättning i pänningar därför) som lämnades till häradshövdings underhåll på tingen. SPF 1828, s. 272. —
-LÄNGD. (-inge- 1908. -ings- 1688) (förr) kam. förteckning över personer l. hushåll från vilka ”häradshövdingeränta” skulle uppbäras? Lagmans och Häradzhöffdingz Längderne skal Kyrckioheerden för desz Pastorat jempte twänne eller flere aff Nämbden uprätta. IHäradzfougd. 1688, s. B 3 a. —
-LÖN. —
-PÄNNINGAR, pl. (-inge- 1632 osv. -ings- 1636—1757) [fsv. häradshöfdhings pänningar] (förr) kam. jfr -RÄNTA. OxBr. 10: 342 (1632). Häradzhöffdingzpeningar göras nu som förr, tolff öre aff hwart husshåld. RARP V. 2: 340 (1655). Bergv. 1: 448 (1693). Erixon Skultuna 1: 6 (1921). —
-RÄNTA, r. l. f. (-inge- 1537 osv. -ings- 1662—1756) (förr) kam. utskyld som (urspr. efter mantal, senare efter ”matlag”) erlades av invånarna i ett härad, urspr. till bestridande av häradshövdings avlöning, sedermera till andra ändamål som av konungen (l. statsvärket) bestämdes (helt avskaffad 1841); jfr -PÄNNINGAR, MATLAGS-SKATT. G1R 11: 269 (1537). Häredzhöffdingerentten. Aff hvar bonde och frelssisman, fatig och riik. Teitt Klag. 305 (1556). Liljecrona RiksdKul. 213 (1840). Lagmans- och häradshöfdinge-räntan .. äro urgamla skatter, som voro ämnade till lagmäns och häradshöfdingars aflöning. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 427 (1856). HOHHildebrand i 3SAH 23: 76 (1908). —
-RÄTT, r. l. m. (-inge- 1908. -ings- 1656) (förr) kam. häradshövdingeränta. RP 16: 612 (1656). HOHHildebrand i 3SAH 23: 147 (1908; efter handl. fr. 1625). —
-RÄTTIGHET~200 l. ~102. (förr) kam. häradshövdingeränta. Om thenn Häredtzhöffdinge och Domeres rättigheet som the icke wälwilleligen vtgöre wele. G1R 18: 889 (1547). NF 5: 388 (1882). —
-STAD. (†) i uttr. (sitta) i häradshövdingestad, (sitta) i häradshövdings ställe. HammarkDomb. 23/3 1601. Därs. 4/9 1608. —
-TINGSGÄSTNING. (i Finl.) benämning på viss personell skatt, som ursprungligen utgick ss. ersättning för befrielse från ”häradshövdingegästning”. SvFinLagt. (1883). FFS 1919, nr 42, s. 3. —
-ÄMBETE~020, äv. ~200. (-ing- 1918—1926. -inge- 1687 osv.) Carl XI (1687) i VgFmT III. 1—2: 29. Förordnande att förvalta häradshövdingämbete. SFS 1926, s. 283.
D (†): HÄRADSHÖVDINGES-HÄST, se C.
E (numera mindre br.): HÄRADSHÖVDINGS-BESTÄLLNING, -BREV, -DÖME, -FODRING, -GÄSTNING, -HÄST, -LÄNGD, se C. —
-PÄNNINGAR, -RÄNTA, -RÄTT, se C.
Spalt H 2078 band 12, 1932