| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄREMOT4~01 l. 104, adv.
1) (föga br.) i fråga om rumsförhållanden, motsv. EMOT I 1. Lind (1749). Han bor midt häremot. Moberg Gr. 279 (1815).
2) i fråga om motstånd, brott emot ngt, hinder, avvärjande o. d., motsv. EMOT I 4. Han hade ingenting (att invända) häremot. Jag sätter mig häremot. Häremot hjälper ingenting. Huilkienn her emott giör, skall straffuas, som lagh förmeller. SkrGbgJub. 6: 178 (1590). Häremot torde någon bot böra sökas. Rosenstein 3: 305 (1788). särsk. (†): i strid med denna föreskrift o. d. HH XIII. 1: 74 (1562). Den, som heremot bränner svedjefall. LandtmFörordn. 144 (1734).
3) betecknande motsats l. motsättning, motsv. EMOT I 5: i motsats l. motsättning härtill. G1R 1: 28 (1521). Att den politiska reformen i våra dagar utgått från ett så kalladt Catholskt land, bevisar ingenting häremot (dvs. mot att tankefriheten härrör från reformationen). Tegnér (WB) 3: 162 (1817).
4) betecknande motsvarighet l. jämförelse, motsv. EMOT I 6 a, b: ss. motsvarighet härtill, i jämförelse härmed. Ingenting går opp häremot. Ett häremot svarande belopp.
5) (föga br.) motsv. EMOT I 6 c: i gengäld, ss. ersättning l. betalning o. d. Effter som hans breff Oss her emoth giffuitt. Rääf Ydre 1: 325 (i handl. fr. 1577).
Spalt H 2099 band 12, 1932