| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRLIGHET hæ3rlig~he2t, äv. hær3lig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
sbst. till HÄRLIG.
I.
1) till HÄRLIG 1: höghet, storhet, stort anseende, ära; glans; numera bl. i ngt bleknad bet., övergående i bet. 2, i sht i uttr. makt och härlighet, (ngns) forna härlighet o. d. (se dock a, b slutet, c). Doch sägher iach idher, ath icke Salomon j allo sinne herligheet war så clädder som een aff them. Mat. 6: 29 (NT 1526). Iosaphat hadhe stora rikedomar och herligheet. 2Krön. 18: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: ära). Nu finnes här (i Tyrus) föga annat än bedröflige återlefvor af en stor Härlighet, som hotas med undergång. Ehrenadler Tel. 108 (1723; fr. orig: grandeur). Efter dessa framgångar stod Ludvig XIV på höjden af makt och härlighet, och hans öfvermod kände ej mer några gränser. Pallin NTidH 78 (1882). Historiens vittnesbörd om .. (Visbys) forna härlighet. LbFolksk. 162 (1890); jfr 2. — särsk.
a) (i religiöst spr., fullt br.) till HÄRLIG 1 a, om Guds l. Kristus’ gudomliga höghet l. majestät; äv. om den glans o. skönhet som utmärker himmelen o. den himmelska saligheten. Ty rikit är titt, och macten och herligheten j ewigheet, Amen. Mat. 6: 13 (NT 1526). Thå skola the see menniskiones son komma j himmelens sky, medh stora crafft och herligheet. Därs. 24: 30 (Därs.) Herrans herligheet vpfylte tabernaklet. 2Mos. 40: 34 (Bib. 1541). Helig, Helig, Helig Herre Gudh Zebaoth, Fulle äro himblar och jorden af tina herligheet. ChristOrdn. D 1 b (1602). Gamla, unga / Må lofsjunga Fadrens makt och härlighet. Ps. 1819, 106: 4. — jfr GUDOMS-HÄRLIGHET. — särsk. konkretare, om den himmelska saligheten; numera särsk. i frälsningsarméns språk. Ath wij och medh honom (dvs. Kristus) komma måghom till herligheten. Rom. 8: 17 (NT 1526; Bib. 1917: bliva förhärligade). At jag wid härlighetens bord / I Himlen finge spisa. Runius Dud. 1: 35 (c. 1710). Fru major Hildur Hansen befordrad till härligheten. Stridsropet 1922, nr 4, s. 4 (i meddelande om dödsfall).
b) (†; se dock slutet) till HÄRLIG 1 b: ståt, pomp, prakt. Ther på bleff H. M.tt vthwald til en Konung i Swerige .. och medh enkannerligh Process och stoor Härligheet .. antagen och införd. G1R 1: 21 (1521). Serenius (1734, 1757; under pomp). — särsk. (numera bl. arkaiserande) konkretare, om ngt präktigt l. dyrbart; dyrbarhet. (I det efter fångenskapen byggda) templet saknades, som Judarne enhelligt bekenna, .. fem herligheter. Swedberg Dödst. a 6 b (1711). Sägner uppstodo, att .. (Karl den store) företagit en pilgrimsfärd till Kristi grav samt därvid av Persiens konung Aron begåvats med ”Österlandets skatter och härligheter”. Grimberg VärldH 5: 370 (1931).
c) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (numera bl. i fråga om ä. l. utländska förh.) i förb. med poss. pron., ss. titel på högt uppsatt person; användt särsk. till l. om friherre l. riksråd. HSH 4: 69 (1565; riktat till Nils Sture). AJGothus ThesEp. 2: 103 (1619). Jag trodde att hans herrlighet längesedan var i Shrewsbury. Hagberg Shaksp. 3: 217 (1848; eng. orig.: your honour). Låt mig .. rekommendera er att inte glömma hans herrlighets förmaning om försigtighet. Backman Dickens Pickw. 2: 86 (1871; eng. orig.: his lordship’s).
2) till HÄRLIG 2: egenskapen l. tillståndet att vara härlig (ypperlig, utomordentlig, ljuvlig osv.); numera alltid med känslobetoning. Huadh thet är för een ovthsäyeligh härligheet, wara medh .. Gudh försonat. PErici Musæus 2: 10 a (1582). Ordzens härligheet och skönheet. Arvidi 20 (1651). Eckermann var för bornerad för att inse Schillers härlighet. Böök 4Sekl. 64 (1928). — särsk. i mer l. mindre konkret anv., om ngt som är härligt; ngn gg koll. Dalin Arg. 1: 129 (1733, 1754). Lifvets små härligheter intogo i synnerhet det svagare könet. Posten 1769, s. 877. Tant tog ut två djupa tallrikar, fulla af härligheter. Beskow SvBarn 56 (1896). särsk. (vard.) i ironisk l. skämtsam anv.; i sht koll. o. i uttr. hela härligheten o. d., alltihop, ”hela rasket”; äv.: ”det hela”. Han tänkte vinna .., men en rdlr blef hela herrligheten. Weste (1807). För öfrigt är jag ofta frestad att bränna opp hela herrligheten: ty något helt blir icke deraf. Tegnér (WB) 4: 280 (1823; om Frithiofs saga). Agatha, som höll på att inbära kaffepannan, släppte hela herrligheten i golfvet. CFDahlgren 5: 138 (1833). Skogen hugges ned öfver ett fält, bråten får torka, och så sättes det eld på härligheten. Ymer 1914, s. 51.
II. (i fråga om ä. förh.; i allm. jur., statsv. l. kam.) överhöghet o. i därav utvecklade anv.
Anm. till II. Den strängt kamerala bet. förekom huvudsakligen i de äldre danska provinserna.
a) överhöghet, höghetsrätt; dels om en persons l. en institutions överhöghet över en jordegendom l. en lägenhet (dominium), grundad antingen på omedelbar äganderätt l. på viss av historiska förhållanden beroende, begränsad rätt över av annan besutten jord l. lägenhet; dels om suveränens l. statens överhöghet över territoriet (imperium); äv. allmännare: maktställning, privilegierad ställning. All then possession, frihet och herlighet, som cronon i gammel tid haft, nyutid och bruget hafver. RA I. 1: 227 (1538). Kong Christiern nu in j Stocholm redh, / All Swenskes härligheet trycktes tå nedh. Svart Gensv. G 3 b (1558). Efther .. en longligh trääta (mellan Sv. o. Danmark) waritt hafuer om högheett, herligheett, jurisdiction, dominium maris öfwer de Siölapper wedh Wästerhafuedh. SvTr. V. 1: 214 (1613). Jagh tycker, at Konungens Högheet, sampt Ständernes Härligheet ther igenom aldeles blefwe casserad, om man (osv.). Gustaf II Adolf (1614) hos Widekindi G2A 211. Vi finna .., att då äganderätt till jord åtföljde herligheten, sådant alltid (i Lunds stifts Landebok av 1569) bestämdt säges. Falkman Uppl. 1: 73 (1848). På grund af härligheten öfver kyrkoherde- och klockareboställena tillkommer patronus .. viss rätt öfver skogen å desamma. Thulin PatrR 2: Bil. 80 (1901).
b) rättighet grundad på ”härlighet” (i bet. a), höghetsrättighet; privilegium (grundat på ”härlighet” i bet. a); prerogativ; i fråga om dominium över av annan besutten jord l. lägenhet vanl. om rätt till vissa avgifter, till viss arbetsprestation, jakt- o. fiskerätt o. d.; äv. allmännare: privilegium, företrädesrättighet; äv. konkretare (jfr c): förmån grundad på dylik rättighet, äv. allmännare: förmån som åtföljer jordegendom; stundom koll. Effter wi alstedis haffue wared thom (dvs. lybeckarna) gönstige med preuilegier oc herlighether. G1R 6: 340 (1529). Alle Sverigis rikes konungar hafve af ålder haft then eigen regalie och herlighet, att the måge gifve bonde frihet och frelse. RA I. 2: 15 (1561). Nylösse, Gamblelöse och Gottenborg samptt Säffuedaals (m. fl. härader) .. med deres åhrlige landgielde, ränte och rättigheett, wisse och owisse inkomst, dagzwercke, arbete och annen herligheett, dedh ware sigh toll och annedh. SvTr. V. 1: 221 (1613). Samtliga jordägarne kommo (vid enskiftesförrättningen) öfverens, att de som stöta till sjön med sina ägor skola behålla såsom härligheter till hemmanen, såväl sina Åhle sätt, som rättigheten att uppbära tång. PEnskiftHoby (Ingelstads härad) 21/6 1803. Carlson Hist. 2: 556 (1856).
c) konkret: jordegendom l. lägenhet l. land som besittes på grund av ”härlighet” (i bet. a); särsk. dels i inskränktare bem. om särskilt skattelagd lägenhet (fiskevatten, kvarn o. d.), dels allmännare, i sht i pl.: adpertinenser, dependanser. Her Michael Foederwitz, .. En Regent til Wlodomir, Musko och Nogård .. och många andra herligheeters Herre och Regent. AJGothus ThesEp. 2: 41 (1619). Adelen skiuther (dvs. jagar) på sine herligheter och där de hafva parther uthi och almenninger. RP 9: 79 (1642). Till herrligheterne (vid säteriet Vese i Bro socken) höra 7 dagsverkstorp, husbehofsqvarn, betydlig barrskog, samt ekskog på inägorna. Holmberg Bohusl. 3: 21 (1845). En från hemman utklufven hemmanslott, tagande del i alla hemmanets herrligheter efter sitt mantal. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 37, s. 37; jfr b.
(I 1 a) -RIKE. (i religiöst spr.) (Jesus) gick åstad, at tilträda sit härlighets rike. Bælter JesuH 5: 681 (1759). —
Spalt H 2116 band 12, 1932