| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRVID4~1 l. 04 (härvi´d Weste; hä´rvid o. härvi´d Dalin), adv.
2) för att beteckna att ngn l. ngt kvarbliver vid en viss ståndpunkt l. icke överskrider en viss gräns l. att ngt icke kan l. kommer att ändras o. d.: vid detta l. det nu sagda. Det får bli härvid. Härvid lät han saken bero. Man får vara glad, om det stannar härvid. Lucidor (SVS) 326 (1673). Härvid (dvs. vid bibehållandet av alltför stort antal helgdagar) förblev det till fram på 1700-talet. Nilsson FestdVard. 173 (1925).
3) i fråga om handling l. värksamhet l. tillstånd l. omständigheter o. d.: vid detta l. vid detta förhållande, då l. i det att l. under det att så göres (gjordes) l. sker (skedde) osv.; härunder; stundom övergående i bet.: med avs. härpå, häri, härutinnan, l. i bet.: härigenom, härmed. Vad jag känner härvid, kan du lätt gissa. Härvid har jag ingenting att anmärka. Härvid är intet att vinna. Härvid genmälte han att (osv.). HTSkån. 1: 196 (i handl. fr. 1658). Hvad denna Anständighet i Tal och Skrift angår, så synes härvid .. vår Allmänhets begrepp ännu föga stadgadt. Kellgren 3: 290 (1790). Härvid (dvs. vid religionsundervisningen) iakttages, att (osv.). Lindblom Cat. 3 (1811). Fahlbeck Ad. 1: 463 (1898).
4) i förb. med adj. l. verb som konstrueras med prep. vid. Jag fäster ingen vikt härvid. Härvid är ingenting att göra. Härvid var det vilkoret fästadt, at (osv.). Cavallin (1875). —
Spalt H 2145 band 12, 1932