Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄVLIG, adj. -are. adv. -A.
Ordformer
(-elig c. 1755. -lig 1727—c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. hävelig; avledn. av HÄV, adj.]
(†) brukbar; hanterlig; bruklig; ss. adv.: som brukligt är, tillbörligt. Serenius EngÅkerm. 73 (1727). Schultze Ordb. 1847 (c. 1755; adj. o. adv.).

 

Spalt H 2210 band 12, 1932

Webbansvarig