Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖFTA höf3ta2, v.2 -ade vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(hyft- 1712. höft- 1648—1770)
Etymologi
[sv. dial. höfta, taga på måfå, avpassa ngt så nära man kan m. m.; till HÖFT, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på en höft bestämma (ngt), ungefärligen beräkna. Jag .. måste blott höfta efter den anvisning, som observationerna gåfvo mig. VetAH 1748, s. 172. Schultze Ordb. 1851 (c. 1755). — särsk. (†) i uttr. gå på höftande, gissa sig fram. Gåå på höftende eller gisningh. RP 12: 262 (1648).
Särsk. förb.: HÖFTA EFTER. (†) avpassa (ngt) efter (ngt), bringa (ngt) i ungefärlig överensstämmelse med (ngt). Eneman Resa 2: 167 (1712). —
HÖFTA TILL10 4. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ta till på en höft, göra en ungefärlig beräkning. VetAH 1770, s. 181.

 

Spalt H 2234 band 12, 1932

Webbansvarig