Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖGMÄLE, n.
Ordformer
(hö- 1529. hög- 1528—1609. -me(e)l- 1528—1590. -mell- 1590. -mäl- 1539—1609)
Etymologi
[fsv. höghmäle, n.; jfr isl. hámæli; av HÖG, adj. (se d. o. 10 e δ), o. MÄLE. — Jfr HÖGMÅL]
(†) ss. förled i ssgr betecknande
1) livssak (jfr HÖGMÅL 1).
2) sak av stor vikt (jfr HÖGMÅL 3).
Ssgr (†): A: HÖGMÄLE-BALK, se B.
B: (1) HÖGMÄLES-BALK(EN). (-mäle- 1590. -mäles- 1563—1609) [fsv. höghmälis balker] = HÖGMÅLS-BALK. HH XIII. 1: 97 (1563). Rääf Ydre 3: 156 (i handl. fr. 1609). —
(1, 2) -KLAGOMÅL. klagomål av stor vikt l. med anledning av ngt grovt brott. G1R 16: 490 (1544). —
(1) -MISSGÄRNING. grov missgärning, livssak. SkrGbgJub. 6: 477 (1601). —
(1) -OGÄRNING. = -MISSGÄRNING. G1R 12: 244 (1539). —
(1) -SAK. [fsv. höghmälis sak] = HÖGMÅLS-SAK 1. G1R 5: 27 (1528). Högmäles saker schole bliffwe straffede till liffwet. LReg. 8 (1563). SkrGbgJub. 6: 478 (1601). —
(1) -ÄRENDE. [fsv. höghmälis ärande] högmålssak (se d. o. 1). G1R 6: 374 (1529). Monge .. saker och ärender, som i lagen uttryckies, the ther icke högmelis ärender eller edzöris brutt äre. RA I. 1: 266 (1540). HH XIII. 1: 79 (1563).

 

Spalt H 2311 band 12, 1932

Webbansvarig