Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖL, sbst.1, r. l. m. l. f. l. n.; pl. -ar (Hiärne 2Anl. 258 (1706)), ss. n. = (Stiernhielm Cup. 4 (1649, 1688)).
Ordformer
(höhl 1649—1706 (: höhlar, pl.). höhl’ 1649)
Etymologi
[möjl. efter t. höhle (se HÅLA, sbst.); ordets alternativa neutrala genus beror då på anslutning till HÅL, sbst.; kanske snarare dock samma ord som HÖL, sbst.2]
(†) större hålighet (i jorden). Stiernhielm Cup. 4 (1649, 1668). Späde Nympher och Andar, som i Marken, / Berg, och Jordennes höhl’, i diupsens mörker, / Och wid springande Källor pläga wistas. Därs. 7. Warnmark UtwSiälGlädie 8 (1686). Höhlar och caverner, hwar vthi åthskillige slagz trållskap, spökelser och onda andar hafwa sitt tilhåld. Hiärne 2Anl. 258 (1706).

 

Spalt H 2345 band 12, 1932

Webbansvarig