Publicerad 1932 Lämna synpunkter HÖRNIG, adj.2, l. HÖRNOT, adj.2 Ordformer (-ig 1694. -ot c. 1645) Etymologi [av t. hörnig (ä. t. hörnicht), till HORN] (†) = HÖRNAD, p. adj.2 IErici Colerus 2: 151 (c. 1645). Lillienstedt Christus B 1 a (1694). Spalt H 2393 band 12, 1932 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se