| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÖSÅTE hø3~så2te, äv. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) HÖSÅT hø3~så2t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) HÖSÅTA hø3~så2ta, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. HÖSÅTAN, n.; förr äv. HÖSÅTARE, r. l. m.; pl. =.
(för torkning i det fria) hopräfsad hög (stack) av hö; jfr HÖ-STACK. G1R 13: 299 (1541). Somliga gator (i Torneå) voro .. med täta hösåtor el. vålmar beprydde. Porthan BrefCalonius 124 (1794). Jo, han är lite rar, den der stolen: du sjunker ned som i den mjukaste hösåta. Carlén Bull. 3: 12 (1847). När .. (göken) får se den första hösåten, tystnar han. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 346 (1864). Östergren (1929).
Spalt H 2414 band 12, 1932