Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖTA, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) höta, av fin. hautoa, upphetta, basa, badda m. m.]
(i Finl.)
1) uppvärma (i het vätska), badda (ngt med het vätska). HdlCollMed. 6/10 1745. Salmenius Calajoki 33 (1754).
2) (förr) vid tillagning av foder åt nötboskap: slå hett vatten på (hö) som beströtts med salt. Lönnrot SvSkr. 2: 237 (1837).
3) steka (rotfrukter, i sht potatis l. rovor) mellan upphettade flata stenar i en vanl. med torv övertäckt grop l. i askmörja. Ahlman (1872). Ahrenberg Männ. 1: 11 (1904).
Ssgr (i Finl.): (3) HÖT-FÄRD. [sv. dial. (Finl.) hötan(de)färd] (förr) skolelevers utfärd på hösten till landet för att ”höta” potatis (l. rovor). Nordlund Skolförh. 73 (1893; i fråga om förh. i Finland på 1830-talet). —
(3) -ROVA. ”hötad” rova. Haartman Sjukd. 29 (1765). Ahlman (1872).
Avledn.: HÖTA, r. l. f. [sv. dial. (Finl.) höta, f.] (i Finl.) maträtt som utgöres av ”hötade” rotfrukter (potatis l. rovor). Nordlund Skolförh. 72 (1893).

 

Spalt H 2415 band 12, 1932

Webbansvarig