| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ILA i3la2, r. l. f.
(†; se dock slutet) dröjsmål, uppskov. Dock kom alt i drögsmåål ock ijla. Annerstedt UUH Bih. 2: 52 (i handl. fr. 1661). — särsk. (numera bl. ålderdomligt) i ordspr. ila kommer aldrig till (l. får aldrig) vila o. d., det som man sölar med l. uppskjuter blir sent l. aldrig färdigt. SvOrds. B 3 b (1604). Grubb 380, 407 (1665). Sundblad GBruk 165 (1888).
Spalt I 160 band 12, 1933