Publicerad 1933   Lämna synpunkter
ILLUMINIST il1ɯminis4t l. -u-, l. 01—, m.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes ordet (i bet. 1) äv. i nylat. form illuminista. Munthe FortifH III. 1: 15 (cit. fr. 1681), Därs. 64 (cit. fr. 1695).
Etymologi
[jfr eng. illuminist; till ILLUMINERA 3]
1) (förr) mil. vid fortifikationen anställd (tecknare o.) färgläggare av kartor o. d.; jfr ILLUMINATÖR. Munthe FortifH 2: 145 (cit. fr. 1653). Därs. 2: 440 (cit. fr. 1666). jfr: Illuministlöjtnant. Munthe FortifH 4: 2 (1916; efter handl. fr. 1720).
2) (föga br.) illuminator (se d. o. 2). UB 1: 526 (1873). 3NF 10: 456 (1929).

 

Spalt I 198 band 12, 1933

Webbansvarig