| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IMMA im3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Dalin Arg. 2: 299 (1734, 1754), Persson Björnh. 11 (1918)); förr äv. EM l. IM, r. l. m. l. f. l. n. (n. Lindestolpe Färg. 58 (1720)); förr äv. IMME, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Sahlstedt (1757, 1773)).
1) ånga l. dunst som i synlig måtto svävar i luften l. på annat sätt (t. ex. gm lukten) gör sig förnimbar; numera nästan bl. om dylik synlig ånga av fint fördelat vatten vilken vid avkylning bildas gm kondensering av vattengas, t. ex. över ett kärl med kokande vatten; förr äv. dels om ånga i inskränkt bem. (använd vid ångmaskiner o. d.), dels om utdunstningar av olika slag. Lindh Huuszapot. 54 (1675). Imm (dvs.) tiock luft efter starck warma uti något rum. Spegel (1712). Thesse bollar (av torkad vejde) gifva en starck lucht ifrån sig, så att ett imm sätter sig kring väggarna. Lindestolpe Färg. 58 (1720). Iman eller vädret, som sig i Stenkålsgrufvorna infinner. VetAH 1740, s. 379. Linné Diet. 2: 73 (c. 1750). Uti Indien .. lägga (de) (ris-)grynen uti ett durchslag och sättja det öfver vatnet i grytan, så at immen allena eller ångan af vatnet går up til grynen. Därs. 165. Hästarne, som svettas under det hastiga galopperandet framför slädarne, synas omgivna av en sky av hvit imma. Verd. 1892, s. 33. Sahlin SkånFärg. 90 (1928). — jfr KRUTRÖKS-, SOLRÖKS-, SVAVEL-, TOBAKS-IMMA m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl.
a) (mindre br.) närmande sig bet.: lätt dis, dimma, slöja. Detta anlet, ännu lätt omgjutet / Af dödens första genomskinliga / Och skira imma. Börjesson Statshv. 61 (1866). Andreas kunde knappt se på henne, der var imma emellan dem hvar gång han försökte. Hallström GHist. 137 (1895). En imma af ljus (från belysningen) flög öfver det gråa stengolfvet. Elgström Fatt. 89 (1912).
b) (†) om invärtes ”ångor” som föranleda yrsel, oredighet i tankeförmågan o. d. Johanna Hans dotter .. var .. af Im ör i hufvudet. KultHM 3: 80 (i handl. fr. 1706). (Om) han har något i sin hätta / Af starcka dryckars im. Kolmodin QvSp. 1: 402 (1732).
2) beläggning av vatten i fint fördelad form som bildas på ett relativt kallt föremål vid kondensering av i luften varande vattengas. Det slår sig imma på glasögonen. König Mec. 97 (1752). Setterblad Mackenzie 32 (1887). Stearinljusens lågor fladdrade oroligt, imman rann af fönstren, och musiken drunknade nästan i ljudet af trampande fötter. Fahlcrantz Kyrkoh. 186 (1907). — jfr FÖNSTER-IMMA. — i bild. Det är en evig imma öfver hans synglas. Ingenting af klarhet och ro. NDAVL 1910, nr 183, s. 1.
1) badform vid vilken vattenånga kommer till användning, ångbad; dels i fråga om medicinsk behandling av viss del av kroppen, dels i fråga om badstubad; äv. konkretare, om badinrättning där dylika bad serveras. VetAH 1754, s. 277. Björnståhl Resa 1: 259 (1771). Imm- eller såkallade Ryska bad. VexjöBl. 1837, nr 18, s. 4. Vanligt öronsprång .. lindras .. ofta lika hastigt, som det kommit, genom .. imbad. Lovén Anv. 49 (1838). Löwegren Hippokr. 2: 469 (1910).
2) behandling i imkokare (se d. o. 2). Sjöberg Singstock XX (1832). För att undvika humleoljans skadliga inflytande, förjagar man denna antingen genom att utsätta humlen för ett kraftigt imbad eller också (osv.). Lindberg Ölbr. 79 (1885).
3) (†) kem. jfr BAD 1 c. Imbad, eller Dambad ..; då man låter iman eller ångan af kokande vatten upstiga och värma kärlen. Wallerius ChemPhys. 1: 48 (1759). —
-BILDNING. —
-KOKA, -ning. kok. koka (ngt) i imkokare (se d. o. 2); i sht i pass., särsk. i p. pf., o. ss. vbalsbst. -ning. Sjöberg Singstock 23 (1832). Bäst blir .. (potatisen) om den ”imkokas”, som det heter. Langlet Husm. 395 (1884). —
-KOKARE, r. l. m.
1) (†) panna avsedd för framställande av ånga i större mängder, ångpanna. Immkokare för en Ångmachin, ett Färgeri eller ett Bränneri. EconA 1808, apr. s. 90. Berzelius Res. 154 (1818; för ångbehandling av humle); jfr 2. Dens. ÅrsbVetA 1844, s. 75.
2) i sht kok. apparat för upphettning i l. kokning med ånga, varvid ångan får passera omkring o. gm de behandlade produkterna; jfr POTATIS-KOKARE. BoupptVäxjö 1866. NKKatal. 1916—17, s. 45. —
-KYLARE, r. l. m. del av en destilleringsapparat i vilken den överdestillerade gasen gm avkylning kondenseras, kylare; numera bl. (föga br.) om dylik kylare på apparat för tillvärkning av brännvin; förr äv. oeg., om liknande kylare använd för avkylning av flytande ämnen (utan samband med destillering). (För avkylning vid brännvinstillvärkning) har jag med största framgång valt den parallelipipediska figuren och kallat detta värktyg Immkylare. JENorberg i VetAH 1799, s. 261. JernkA 1820, s. 137 (i fråga om destillering av träättika). Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 97 (i fråga om kylning av sockerlösning). SFS 1908, nr 25, s. 9 (på apparat för tillvärkning av brännvin). —
-PANNA. (†) panna avsedd för framställande av ånga i större mängder, ångpanna; jfr -KOKARE 1. VetAH 1781, s. 204. —
-RÖR. luftkanal i vägg för avledande av imma o. d. som vid matlagning o. d. bildas över köksspisen. TT 1875, s. 9. —
(2) -SKIVA, r. l. f. mil. på gasmasks ögonskydd: skiva av celluloid, på insidan belagd med en tunn gelatinhinna vilken förhindrar imbildning å ögonskydden. 2NF 35: 1228 (1923). FörslGasI 1926, s. 52. —
-TRUMMA, r. l. f. trumma för avledande av i större kök, sjuderier, torkningslokaler o. d. uppstående imma o. dunster. VetAH 1798, s. 225. Uti matsalsbyggnaden vid Oscar Fredriksborg skola nya imtrummor .. utföras. TLev. 1911, nr 18, s. 3. —
-TUNNA. (förr) vid större brännerier: tunna för imkokning av rotfrukter. LdVBl. 1827, nr 16, s. 4 (i annons). Dalin (1852; med hänv. till ångtunna).
B (†): IMME-BAD, se A.
1) till 1: fylld av imma l. dunster, fuktig. Verelius 118 (1681); jfr slutet. (T.) Dufftig, (sv.) immog, dunstig. Lind 1: 562 (1749). Ett litet halfmörkt immigt badrum. Ödman VårD 1: 126 (1887). särsk. (mindre br.) till 1 a: lätt disig, beslöjad. Ljusbrytningarna (på Vätterns yta) .. voro immiga och kalla. Rydberg Vap. 230 (1891). Det immiga skenet från några .. lampor. Quennerstedt StrSkr. 2: 14 (1919).
2) till 2: täckt l. överdragen med imma. Östergren Dikt. 106 (1871). Geijerstam FattFolk 1: 4 (1884). Han serverade drycken i en isfylld och immig silverkylare. Siwertz Dun 23 (1922). särsk. oeg. l. bildl. Där kom en glimt af beundran i kungens immiga ögon. Lundegård DrMarg. 1: 186 (1905). Han såg ut över det stora bordets .. immiga druvor. Siwertz JoDr. 359 (1928).
Spalt I 220 band 12, 1933