Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IMMUN imɯ4n, adj. -are. adv. -T.
eg.: oantastbar.
1) entomol. om fjäril: ”skyddad”. (Danainerna räknas) till de fjärilar, som äro ”immuna”, d. v. s. till följd af vidrig smak och lukt skys af insektätande djur. 2NF 20: 257 (1913).
2) i sht med. oemottaglig (för en infektionssjukdom l. för invärkan av ett gift); förr vanl. med prep. för, numera vanl. med prep. mot. Patienten har blifvit .. immun för .. (ett visst slags) var. Hygiea 1863, s. 76. Djur .., som .. gjorts immuna mot sjukdomen. 2NF 24: 134 (1916). Söderström LäkKvacksalv. 106 (1926). — särsk. bildl. Du har en förmåga att göra dig immun mot andras inflytelser. Strindberg GötR 274 (1904).
-SERUM. serum innehållande immunkroppar, erhållet från djur på vilka immunkroppsframkallande insprutning gjorts. KemT 1906, s. 158. Hämolytiskt immunserum. Pettersson Bakt. 65 (1926).
Spalt I 231 band 12, 1933