Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMPERIUM impe4rium, n.; best. imperiet; pl. imperier.
Etymologi
[jfr t. o. eng. imperium, ävensom eng. o. fr. empire; av lat. imperium, makt att befalla, högsta makten, av en härskare styrt, stort rike, den romerska staten, det romerska riket; till imperare, befalla (se IMPERATOR). — Jfr IMPERIAL, IMPERIALISM, IMPERIALIST]
1) folkrätt. statens höghetsrätt över statsområdet (territoriet), territorialhöghet. NF (1883). 2NF 12: 453 (1909).
2) kejsarrike. Andersson (1845). Steffen Krig 1: 185 (1914; om Ryssland under tsartiden). Andersson Drak. 28 (1926; om kinesiska kejsarriket). — bildl. Det svenska litteratursällskapet i Finland, det största i sin art inom det svenska språkets imperium. Ahrenberg Männ. 5: 204 (1910). Karlfeldt FlBell. 173 (1918).
3) världsfamnande storstat, särsk. om imperialistiskt styrd dylik stat; äv. allmännare: väldigt rike. För att imperialismens yttersta ideal skall vara förverkligat erfordras .. att hela världen är delad endast mellan imperier. Steffen Krig 2: 5 (1915). (Frankrikes) afrikanska imperium. Essén Eur. 214 (1926).
4) [efter eng. the Empire] om det engelska världsväldet (England, dess kolonier o. dominions); med föregående adj. (det engelska, brittiska) l. abs., i best. form; stundom motsatt: England självt. Essén Eur. 84 (1926). I alla delar av imperiet emotses konferensen (i Ottawa) med de största förväntningar. SvD(A) 1932, nr 196, s. 4.
Ssg: (4) IMPERIE-KONFERENS. konferens mellan representanter för det engelska imperiets olika delar rörande frågor som gälla hela imperiet. SvD(A) 1930, nr 300, s. 13.

 

Spalt I 241 band 12, 1933

Webbansvarig