Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMPOSSIBEL (immpåssi´b’l Dalin), adj. (i n. utan böjningsändelse OxBr.).
Etymologi
[jfr t. impossibel, eng. impossible; av fr. impossible, av senlat. impossibilis, av in- (se IN-, pref.2) o. possibilis (se POSSIBEL)]
(†) ogörlig, omöjlig. Så ähret och impossibel at förskaffe vexler på sådane store summor. OxBr. 10: 288 (1626). Almqvist Amor. 329 (1839). WoJ (1891).
Avledn.: IMPOSSIBILITET, r. l. f. [jfr eng. impossibility, fr. impossibilité] (†) ogörlighet, omöjlighet; äv. konkretare: hinder l. svårighet som icke kan övervinnas. OxBr. 10: 293 (1627). Impossibiliteten af någon vidare contribution. RP 9: 412 (1642). WoJ (1891).

 

Spalt I 250 band 12, 1933

Webbansvarig