| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IMPRAKTIKABEL im1praktika4bel l. 01—, adj. -bla; -blare.
1) (föga br.) om tanke, idé o. d.: som icke kan omsättas i praktiken; outförbar. RARP 9: 140 (1664). Mästa delen af hans lärdom var inpracticabel. Dalin Arg. 1: nr 2, s. 6 (1732). Agardhs i allmänhet genialiska, ehuru ofta ohållbara och alltid impractikabla ideer. Tegnér (WB) 7: 366 (1833). Ekbohrn (1904).
2) (†) om väg, väglag, farled, mark o. d.: som är så beskaffad att man där icke kan taga sig fram; ofarbar. LinkStiftsbibl. Brev 17/2 1716. Stora Belt är alldeles inpraktikabelt. VäxjöBl. 1814, nr 9, s. 2. I dag var vägen nästan impraticabel, till följe af nattens regn. Gosselman Col. 2: 143 (1828). Ekbohrn (1904).
Spalt I 251 band 12, 1933