| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
1) med sakobj.: åstadkomma att ngt blandas med ngt.
a) föra l. lägga in l. hälla (ngt bland l. i ngt); tillsätta (ngt till ngt); blanda (ngt i ngt), blanda in; stundom äv. refl. med saksubj.; äv. i utvidgad o. bildl. anv. Bureus Suml. 38 (c. 1600). Så inblandas och uthi folckets maath Rofwor och kåhl så mycket som kan falla och behöfwas. Trolle-Bonde Hesselby 111 (i handl. fr. 1694). Främmande ords inblandning i Svänskan. Hof Skrifs. 238 (1753). I folkets glädje inblandade sig äfven ymniga tårar. Emanuelsson Plut. 2: 167 (1842). Om (kreaturs-)besättning tillhör fjällrasen, får icke någon inblandning af främmande blod kunna påvisas i densamma. SFS 1908, nr 58, s. 2. — särsk.
α) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: ämne, föremål o. d. som inblanda(t)s i ngt l. är inblandat l. blandat med ngt; tillsats. SvMerc. IV. 2: 200 (1758). De främmande inblandningarne uti sodaarterne äro kolsyradt och svafvelsyradt natron (m. m.). Almroth Kem. 389 (1834). (Barrskogarna) innehålla (ofta) större eller mindre inblandningar af björk och al. Uppl. 2: 142 (1903).
β) (†) mat. i uttr. vara inblandad i ett tal, ss. faktor ingå i ett tal. Om rotens vtdragning uhr thal ther XX, eller XXX är inblandat vti. Swedenborg Reg. 3 (1718).
b) blanda l. uppblanda l. utspäda (ngt med ngt); stundom äv. refl. med saksubj.; äv. i pass. med intr. bet.; äv. i utvidgad o. bildl. anv.; numera bl. i p. pf. i uttr. inblandad med ngt. JernkA 1898, s. 373 (1624). (Min fars sjukdom bekymrar mig så mycket mer) som jag förnimmer densamma sjukdom vara inblandat med melancolie och ängslan. Ekeblad Bref 1: 204 (1652; rättat efter hskr.). (De gamla komedierna) vthföhras och inblandas medh ohöwiskt taal. Sylvius Mornay 391 (1674). Den nyvunna jorden, lämnad åt sig själf, ger en björkskog tät som råg och inblandad med pors. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 20 (1901).
2) (†) med personobj.: placera (ngn) l. låta (ngn) taga plats (bland andra); äv. refl.: blanda sig (med några); tränga sig in (bland några). (Den som är utesluten från nattvarden får icke) sigh inblanda i lijk processer eller annat sådant. KOF II. 2: 104 (c. 1655). Fram emot skogen på .. (infanteriets) högra sida, der något Rytteri var med inblandadt. Loenbom Stenbock 3: 259 (1760). Vi sjelfva / Inblanda oss i våra gästers krets / Som artig värd. Hagberg Shaksp. 9: 262 (1850).
3) indraga l. inveckla (ngn i en affär o. d.). Han var inblandad i en skandalhistoria. Björkegren 1746 (1786). År 1720 diktade samma Brenner en complott .. deri åter igen förnämt folk sades inblandadt. HSH 7: 245 (c. 1800). (Armfelts) namn inblandades af ryktet oförskyldt i nästan alla på något sätt oroväckande tilldragelser. Tegnér Armfelt 2: 268 (1884).
4) refl.: lägga sig i, taga befattning med, inlåta sig på (ngt, ofta ngt som man icke har med att göra l. som man helst borde hålla sig borta ifrån); blanda sig i (ngt); ofta i fråga om politiska förhållanden. Widekindi KrijgH 243 (1671). Sådane som inblandade sig i saker hvilka dem icke angingo. Lagerström Bunyan 2: 71 (1727). En .. sårande inblandning af Ständerna i det kungliga husets angelägenheter. Ekelund 1FädH II. 2: 90 (1831). De hersklystne ärkebiskoparne i Bremen, hvilka ofta inblandat sig i Nordens inre förhållanden. Odhner Lb. 40 (1869). Lars inblandade sig i samtalet. Rydberg Vap. 94 (1891). PT 1906, nr 195 A, s. 3.
-POLITIK. (i fackspr.) politik som yttrar sig däri att en stat blandar sig i en annans inre angelägenheter; interventionspolitik. AB 1899, nr 299 B, s. 1. 3NF 2: 477 (1924).
Spalt I 299 band 12, 1933