| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-BO, sbst.1, m.||ig. [jfr nyisl. innbúi; jfr INNEBO, sbst.1] (i vitter stil, föga br.) invånare. Visb. 2: 37 (c. 1600). Kojans båda inboar. Rydberg Frib. 134 (1877; uppl. 1857, 1866: innevånare). Flensburg Sång. 46 (1910, 1915). —
-BO, sbst.2, n. [jfr d. indbo; jfr INNEBO, sbst.2] (i sydligaste Sv.) inre lösöre, inre inventarier. Auktionen å (N. N:s) .. konkursmassas inbo. SDS 1894, nr 415, s. 3. Flensburg (o. Collin) 167 (1915). —
-BO, v. med avs. på fisknät o. d.: bo in (se BO, v.2 särsk. förb.). På öfre telnan inbos nätslingan minst till hälften. SkandFisk. Bih. 9 (1837). —
-BOASERA. (i fackspr.) infatta l. infälla (ngt) i en boasering. Väl inredde Rum .. med .. inboiserade Speglar. SP 1792, nr 104, s. 4. VästmFmÅ 11: 14 (1921). —
-BOENDE, p. adj. i substantivisk anv., anträffat bl. i pl. -er. [till BO, v.1; jfr INNEBO, v.] (†) invånare. (Han) bemärkte wäl huar Oort / .. / .. Inboonders sedhok Kläder. Lucidor (SVS) 195 (1672). —
-BOGSERA, -ing. sjöt. bogsera (fartyg o. d.) in (i en hamn l. till land), medelst bogsering införa (ngt). SPF 1831, s. 225. (Ångaren) Polhem inbogserade haveristen till Kalmar. Upsala 1920, nr 242, s. 6. —
-BOKA. (†) bärgv. medelst bokvärk (se BOKVÄRK, sbst.2) stampa in (malm o. d. i ngt). Om hårda bergblandade Malmer inbokas (i boksulan). Rinman 1: 283 (1788). —
-BOMMA, -bomning.
1) sätta (ngn) inom lås o. bom, inspärra, instänga. (En vansinnig son) den föräldrarna måste inbomma i huset. VDAkt. 1695, s. 399. Högberg Vred. 3: 375 (1906).
2) (i fackspr.) vid timmerflottning: medelst bommar instänga o. sammanhålla (timmer o. d.). SD(L) 1897, nr 207, s. 3. —
-BONA. (numera bl. tillf.) insvepa (ngn l. ngt i ngt), ombona (ngn l. ngt med ngt). MoB 10: 20 (1796). Fröken Skytte, väl inbonad i en pelskappa. Rydberg Frib. 36 (1857). —
-BONING. (†)
1) handlingen att taga sin boning (ngnstädes); äv. bildl. Medh hwadh Wilkor, Inboning i Rijket kan them effterlates. L. Paulinus Gothus MonPac. 941 (1628). Thens H. Andas inboning genom Trona, vthi the Botferdighas hierta. Dens. ThesCat. 358 (1631).
-BOREN, p. adj. [jfr t. eingeboren] (†)
1) medfödd; inneboende; jfr INNEBOREN. Af inboret haat och ondsko. Girs J3 152 (i handl. fr. 1590). Språkets inborna lynne. Möller (1790). Meurman (1846).
-BORGAD, p. adj. [jfr t. eingebürgert] (†) som helt genomträngt (ngn l. ngt), inbiten (se INBITA 1 a α)? (E. XIV) hade .. fattat et .. dödeligt hat mot Gref Svante Sture och hela des hus: han misstänkte honom .. för en inborgad hämdgirighet emot sig för den nesa han giort Nils Sture. Dalin Hist. III. 1: 649 (1761). Anm. Möjl. föreligger här bet.: förborgad, hemlig [jfr ä. t. eingeborgen]. —
-BORGARE. (†) borgare, invånare (i en stad). Innborgarna (i Frankfurt am Main hava) rätt till at gå uthi fiendensz läger och thet samma besee. Bolinus Dagb. 35 (1668). —
a) gm borrning föra l. driva (ngt) in (i ngt); med obj. betecknande antingen värktyget varmed borrningen utföres l. föremålet som drives in (o. fästes) i det borrade hålet; äv. oeg. o. bildl. ArkliR 1555: 5 (1556). Sylvius Mornay Dedic. b 3 a (1674; bildl.). Musqett pipor, som i stockar woro in bårade. KKD 1: 73 (c. 1710). Midt i bröstet på honom sin lans inborrade Glaukos. Johansson HomIl. 16: 597 (1848). (En parlamentsledamot) med .. hakan inborrad i skjortbröstet och hatten nedskjuten öfver ögonen. Steffen ModEngl. 246 (1893). En i berget .. säkert inborrad järndubb. 2NF 31: 882 (1920).
b) gm borrning åstadkomma (ngt, ss. ett hål, en tunnel o. d., i ngt). Om fänghåhlet (i den nygjutna kanonen) är rätt nederåth inborat. Grundell AnlArtill. 2: 37 (c. 1695). I .. framsidan af berget .. inborrades en horizontel tunnel. TT 1871, s. 79. OdontT 1893, nr 1, s. 35.
c) refl.: gm borrande intränga (ngnstädes); i sht i överförd l. bildl. anv. Fischerström Mäl. 233 (1785). De insecter, som inborrat sig uti trädstammarna. Ekström Mörkö 31 (1828). —
-BORSTA, -ning.
1) (knappast br.) medelst borstning åstadkomma att (ngt) tränger in (i ngt). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) (i fackspr.) medelst borstning insmörja l. indränka (ngt med ngt). Stansen .. inborstas med ett tunnt lager af olja för att bevaras från rost. MeddSlöjdF 1891, s. 112. —
-BRASSA, -ning. sjöt. med avs. på rå o. d.: brassa in (se BRASSA, v.2 särsk. förb.). Blås det hårdt inbrassas Råen. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 258 (1796). VFl. 1907, s. 54.
Spalt I 303 band 12, 1933