| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INCISION in1siʃω4n, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
(nästan bl. i fackspr.) handlingen att göra en inskärning i ngt, inskärande; äv. konkretare: inskärning, insnitt; äv. oeg. o. bildl. Swedberg Schibb. 276 (1716). Utan eld får man dessa vattenaktiga delar (i växter) .. igenom incisioner, såsom biörklake af biörken. Wallerius Åkerbr. 3 (1778). Phosph. 1811, s. 493 (bildl.). — särsk.
a) kir. operation medelst vilken man skär (l. klipper) hål o. öppnar en sjukdomshärd i ngn av kroppens mjuka delar; äv. konkret om själva insnittet; äv. mer l. mindre bildl. KKD 12: 402 (1710). VetAH 1766, s. 210 (i fråga om koppympning). Jag ville läka Ditt sår, men min tunga hand torde göra incisionerna så djupa och svåra, att det förblöder. 3Saml. 3: 23 (1806; i bild). Hjelpmedel, som Chirurgien oss tillbjuder, äro Scarificationer, Incisioner och Puncturer. TLäk. 1833, s. 191. Incisioner av .. abscesser, furunklar o. d. LbKir. 1: 457 (1920).
b) farm. sönderskärande (förr stundom äv.: sönderdelning medelst rasp) av drog o. d., skärning, incidering; äv. konkret: drog i skuret, inciderat skick. Ahlberg FarmT 92 (1899). SFS 1919, s. 2263.
c) metr.
α) (numera knappast br.) om det förhållande att en versfot slutar inuti ett ord o. liksom avskär detta. SvLitTidn. 1820, sp. 282. Boivie SvSpr. 391 (1834).
β) (ny anv.) helt kort paus inuti en vers (cesur) l. vid slutet av en vers som saknar katalex l. avslutningspaus. Beckman SvVersl. 68 (1905).
Spalt I 321 band 12, 1933