Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDETERMINIST in1detær1minis4t l. 010— (-tär- l. -tær- l. -ter-), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. indeterminist; av IN-, pref.2, o. DETERMINIST]
filos. anhängare av l. målsman för indeterminismen. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). Larsson Psyk. 35 (1919).
Avledn.: INDETERMINISTISK, adj. filos. adj. till INDETERMINISM o. INDETERMINIST. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). En indeterministisk frihetslära. Fehrman OrientK 88 (1920).

 

Spalt I 335 band 12, 1933

Webbansvarig