| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INDIAN in1dia4n, m.||(ig.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = (Brenner Dikt. 1: 225 (1708, 1713) osv.); pl. -er; förr äv. INDIANARE, m., anträffat bl. i sg. best. -arn; förr äv. INDIANER, m.; best. -n; pl. =.
1) (†) person tillhörande ngn av (Främre) Indiens infödda raser, indier, hindu. Schroderus Os. 2: 585 (1635). Stiernhielm Parn. 1: 6 (1651, 1668). Från Goa (bör man hämta) Spetzerij, hos brune Indian. Düben Boileau Sat. 41 (1722). Förbi mig vandrar den gula Indianen från Hindostans slätter. Geijer I. 3: 25 (1809). (På Mauritius) finnas ej färre än 78,000 indianer (från Hindostan). Andersson Verldsoms. 3: 282 (1854).
2) individ tillhörande Amerikas (”Västindiens”) ursprungliga befolkning (vanl. med undantag av de i kontinentens nordligaste del boende eskimåerna); särsk. (i sht förr) om de nordamerikanska indianerna. The, som .. aff en Indianer och een Mestizinna äro födde, kallas Tresalvos. Brask Pufendorf Hist. 79 (1680). Förr än Europeerne kommo hit, beboddes America af Indianer eller villa Americaner. Kalm Resa 2: 240 (1756). Indianer, rödskinn .. (hava) kopparröd hy, slätt hår, böjd näsa och skarpa drag. Hagman FysGeogr. 215 (1903). De sydamerikanska indianernas kulturhistoria. Nordenskiöld (1912; boktitel). Hans mor var mexikansk indian. OoB 1922, s. 477. — jfr FULLBLODS-, ORM-, PAMPAS-, PRÄRIE-, RÖD-, SIOUX-, SKOGS-INDIAN. — särsk.
a) [jfr eng. red indian] (†) i uttr. röd indian, individ tillhörande ngn av de huvudsakligen i Nordamerika hemmahörande stammar vilka bl. a. karakteriseras av rödbrun hudfärg, rödskinn. Retzius EtnolSkr. 196 (1855). Sundevall Zool. 30 (1864).
b) i oeg. anv. i fråga om lekar.
α) i uttr. leka indianer. Jag minns från min pojktid, hur gärna vi lekte indianer i skog och mark. Hedin Pol 2: 368 (1911).
3) [efter lat. indus i motsv. anv.] astr. benämning på en södra hemisfären tillhörande stjärnbild, Indus; numera bl. i sg. best. I samma Himla-Hörn sägz thesze Stiernor skjna, / .. / Kors, Dufwa, Jndian, Påfogel, Fluga, Trana. Spegel GW 163 (1685). Melanderhjelm Astr. 1: 59 (1795). 2NF 26: 1426 (1917).
-BOK; pl. -böcker. äventyrsbok som skildrar indianer o. indianliv (i sht strider mellan indianer o. vita). Lundquist Profil. 1: 26 (1884). —
-DANS. äv. (vard.) i bildl. anv. om ivrigt hoppande l. skuttande som mer l. mindre påminner om dans (ss. uttryck för förtjusning, vrede o. d.). Strindberg Blomst. 79 (1888). (De) dansade en triumferande indiandans vid fönstret. Lundquist Jacobs Kryss 14 (1908). —
-DRÄKT. äv. om vid lek o. d. använd dräkt imiterande indianernas (indianhövdingarnas) klädsel. SvD(A) 1925, nr 334, s. 12. —
-FÖRSAMLING. (-aner- 1788) (tillf.) församling som utgöres av kristna indianer. Oldendorp 2: 284 (1788). —
-HÖVDING. Callerholm Stowe 57 (1852). De nordamerikanska indianhövdingarnas präktiga utstyrsel är bekant, mest utmärkande var en rad av örnfjädrar, som räckte från bakhuvudet till hälarna. Nilsson PrimKult. 60 (1923). —
-LIV. äv. oeg. om lek l. friluftsliv i skog o. mark som avser att efterlikna indianernas liv. HeimdFolkskr. 28: 35 (1895). Indianlif i El Gran Chaco. Nordenskiöld (1910; boktitel). —
-SIM. idrott. benämning på ett urspr. av Nordamerikas indianer användt simsätt: sidsim. TIdr. 1897, s. 251. —
-STAM. Alla Indianstammar (i Kalifornien) hade förenat sig till de hvites utrotande. SvT 1852, nr 19, s. 3. —
-TERRITORIUM. för indianer reserverat landområde (i Nordamerika); särsk. (förr) i sg. best., benämning på nuvarande staten Oklahoma, tillhörande Nordamerikas förenta stater. Bremer NVerld. 2: 392 (1853). BonnierKL (1924). —
-TJUT. [jfr t. indianergeheul] krigsrop varmed indianerna brukade inleda en strid l. ackompanjera en dans o. d. HågkLivsintr. 10: 43 (1929). särsk. (vard.) i oeg. anv.: vildt tjut; äv. bildl. Beckman Amer. 1: 133 (1883; bildl.). Man hör ett indiantjut af barnröster: ”Tant Lilli!” Procopé Insp. 25 (1915). —
-TÄLT.
B (†): INDIANER-FÖRSAMLING, se A.
Spalt I 338 band 12, 1933