| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INDIENN in1diän4, äv. äŋ1– (änngdiä´nn Dalin; ängdiä´nn Ekbohrn (1904)), r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er. Anm. Stundom förekommer äv. den fr. pl.-formen indiennes. Synnerberg (1815), Kjellin (1927).
textil. urspr. benämning på ett i Ostindien, senare äv. i England o. Frankrike tillvärkat, fint, tätt, tryckt kattun, sits; senare om vissa fina, täta, rutiga l. randiga, om vissa slag av gingang påminnande, franska l. schweiziska l. tyska bomullstyger. GJAdlerbeth (1783) i MoB 5: 9. Fruntimmersdrägten bestod (under Ludvig XVI:s tid) af en rob af siden eller indienne. Debay ModVexl. 44 (1859). Kjellin (1927).
Spalt I 343 band 12, 1933