Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDIGEN, sbst. m.||ig. o. adj.; ss. sbst. pl. -er.
Etymologi
[jfr t. indigen, eng. indigene, fr. indigène; av lat. indigena, inföding, till indu-, utvidgning av in- (se IN-, pref.1) o. roten i gignere (perf. genui), alstra, föda (se GENUS)]
(†)
I. sbst.: inföding; invånare. Tegnér (1806) hos Wrangel TegnKärlekss. 82. Ekbohrn (1904).
II. adj.: inhemsk. Den indigena floran. BotN 1856, s. 43. Hwasser VSkr. 3: 289 (1858).
Avledn. (till I; †): INDIGENERA, v. upptaga (en främling) till medborgare, naturalisera. Almqvist Skand. 19 (1846). —
INDIGENSK, adj. inhemsk; jfr INDIGEN II. SvLittFT 1836, sp. 700.

 

Spalt I 347 band 12, 1933

Webbansvarig