| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INDIVIDUALISM in1divid1ɯalis4m, r. (l. m.); best. -en.
1) (†) filos. egenskap(en) l. förhållande(t) att utgöras av individuella (fullständigt bestämda, enskilda) föremål. En .. nödvändig lag för naturen är dess Individualism; ty hvarje reellt object är et Individuum, och just af denna orsak hörande til naturen. Höijer 2: 177 (1799).
2) filos. metafysisk åskådning som bl. åt det konkreta o. individuella tillerkänner full värklighet. 2NF (1909).
3) självhävdelse i uppfattning o. livsföring; åskådning som ställer individen framför släktet l. det hela o. förfäktar hans rätt till (i möjligaste mån) fri o. obunden utveckling o. värksamhet gentemot stat o. samhälle. Hwasser VSkr. 2: 212 (c. 1850). Den allmänna hushållningens organisation är en frukt af samverkan och ett visst jämviktsförhållande mellan de tvänne stora grundprinciperna: individualism, den personliga frihetens princip, och kollektivism, samhällsprincipen. EkonS 1: 52 (1891). I reaktion mot 1700-talets individualism å ena sidan, kosmopolitism å den andra, har .. nationalismen kommit till heders i historien. Kjellén NatSaml. 147 (1898, 1906). Den romantiska individualismen med sitt tema om passionens och geniets rätt. BonnierLittH 4: 15 (1930).
Spalt I 366 band 12, 1933