Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INDULGENS in1dulgän4s, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1) -enser (Reuterdahl SKH III. 2: 365 (1863), Cornell NorrlKyrklK 183 (1918)), äv. -entier -än4tsier; förr äv. INDULGENTIE, f.; pl. -er.
1) [efter motsv. anv. i kyrkolat.] inom den katolska kyrkan: avlat; särsk. om dylik knuten vid viss kyrka l. visst kloster, helig plats o. d.; äv. konkret: indulgens- l. avlatsbrev. Sigfridi K 5 a (1619). Någre hafwa ganska oförskämt vthskrijat och berömdt sine Indulgentier eller Aflat, såsom the them kalla. Schroderus Os. III. 1: 156 (1635). Man vinner .. 1 års och 40 dagars indulgens .. om man kysser korset, som står upprest midt på arenan i Colisseum i Rom. Hygiea 1865, s. 324. Genom en bulla af d. 9/4 1397 gjorde påfven Danzigklostret delaktigt af alla Vadstenaklostrets friheter, privilegier och indulgenser. Höjer Vadst. 123 (1905).
2) (†) av regering ss. en särskild nåd given tillåtelse l. frihet att göra ngt; särsk. om handelsprivilegium; jfr INDULT 2. Gefle Stadz Borgare .. (hava) fordomdags .. at segla (på utlandet) medh ett wist taal Skep .. hafft indulgentie. Stiernman Com. 2: 67 (1636). Swedberg Schibb. 277 (1716).
3) [efter fr. indulgence] (†) mildhet, skonsamhet; mildt l. skonsamt bedömande; (benäget) överseende (med fel o. brister). Den Poëtiska äran rör mig föga nu mera, och jag begär af allmenheten i det fallet icke något vidare än Dess indulgence. Leopold (SVS) II. 1: 162 (1783). Lenngren (SVS) 2: 465 (1798). Ekbohrn (1868).
-PRIVILEGIUM. privilegium bestående i till en kyrka l. ett kloster o. d. knutna indulgenser. 2VittAH XXXII. 4: 11 (1895). Höjer Vadst. 119 (1905).
B (†): INDULGENTIE-BREV, se A.
Spalt I 385 band 12, 1933