| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFINNA in3~fin2a, v. -er, -fann, -funno, -funnit, -funnen; se för övr. FINNA. vbalsbst. -ANDE.
1) [jfr liknande anv. av avfinna sig] (†) i uttr. som beteckna medgivande l. förlikning.
a) i uttr. låta sig infinna på ngt, gå in på ngt. Hafwandes och Ryssarne än här til dags vppå inge allmänne Tractater låtit sig infinna. Brask Pufendorf Hist. 377 (1680; t. orig.: sich auf keinen allgemeinen Tractaten gefunden haben).
b) [jfr t. sich zu etwas finden, bekväma sig till ngt, vara villig till ngt] i uttr. infinna sig (villig) till ngt, vara redo l. villig till ngt. VDAkt. 1676, nr 88. Hvar till (dvs. till en viss förlikning) iagh .. gerna willigh .. altidh haf(ver) willat migh infinna. Därs. 1683, nr 346.
c) i uttr. infinna sig med ngn över ngt, komma överens l. träffa förlikning med ngn rörande ngt. Må then skyldige tilhållas, at .. medh Directorerne sigh ther öfwer (dvs. om skulden) infinna. Stiernman Com. 3: 705 (1668).
2) (†) i uttr. infinna sig (så l. så), uppföra sig (så l. så). (Holländarna) måste .. medh gode Wahror, godt kiöp, och skickeligit förhållande sigh således infinna, at the bästa Musten til sigh draga måge. Brask Pufendorf Hist. 289 (1680).
3) [jfr uttr. låta sig finna ngnstädes (se FINNA 1 h)] (†) i uttr. låta sig infinna ngnstädes, eg.: vara att träffa ngnstädes.
a) = 4 a α. När dee (dvs. de ryska sändebuden) .. haffva låtit sigh på berammat orth infinna. RARP 9: 350 (1664). Eij heller har han låtit sig infinna på något Ting. VDAkt. 1737, nr 43.
4) i uttr. infinna sig (ngnstädes).
a) om person.
α) i eg. bem.: komma tillstädes l. inställa sig (ngnstädes), särsk. på grund av kallelse (anmodan, bjudning), överenskommelse o. d.; med rumsadverbial som betecknar befintlighet på ett ställe (se dock slutet); i sht förr ofta i uttr. infinna sig inför rätta, vid rätten o. d., inställa sig inför rätta osv.; jfr 3 a. Infinna sig på utsatt tid. Kyrkol. 2: 5 (1686). Hvilken sig ej i tid infinner (vid skallgång), .. böte en daler. BB 23: 3 (Lag 1734). Jag var en gång för alla ditbjuden och försummade nästan aldrig att infinna mig. De Geer Minn. 1: 48 (1892). — särsk. (i Finl.) med rumsadverbial inledt av prep. till l. med motsv. pronominaladv. (jfr Bergroth FinlSv. 140 (1917)). (Före 1 okt. 1828) infunno sig till .. hufvudstaden .. professorer och studenter. Strömborg Runebg 3: 1 (1889).
β) (†) oeg., i fråga om hänvändelse utan personlig inställelse: (med brev, ansökan, bön osv.) vända sig (till ngn); i sht med bestämning inledd av prep. med: inkomma (till ngn med skrivelse, ansökan osv.); äv. i uttr. infinna sig skriftligen. VDAkt. 1690, nr 42. Orsaken .. hwarföre iag mig denne gången in för E: K: H:t i diupeste ödmiukhet infinner, har warit (osv.). Porath Pal. 1: Dedik. 1 (1693). Jag hade gierna länge sedan och förr med swar mig der på (dvs. på en skrivelse) infunnet. VDAkt. 1707, nr 718. Därs. 1793, nr 44. — särsk. i uttr. infinna sig med betalningen, fullgöra betalningen, betala. PH 5: 3374 (1752). Schultze Ordb. 1142 (c. 1755).
b) (i högre stil, mindre br.) med sakligt subj.: inställa sig, uppträda, visa sig; inträffa; i sht om sjukdom o. bräckligheter l. sjukdomssymtom. VDAkt. 1708, nr 289. Infant sig osämjan nästan straxt (efter vigseln). Därs. 1782, nr 138. Ofta förstöres .. (säden i Lappland) af nattfroster, som vanligen infinna sig kring d. 10 Aug. Palmblad LbGeogr. 122 (1835). 1867 infunno sig (hos Beskow) bröstkramp och hjärtplågor. Wirsén i 3SAH 12: 426 (1897).
6) (†) insända, inleverera (ngt). Alle .. donations godz .. skola medh Arrest beläggias, så frampt dhe till d. 24 Junij icke infinna widh LandzCantzelijt, Copier aff sina breeff. Rääf Ydre 3: 225 (i handl. fr. 1681).
Spalt I 424 band 12, 1933