Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INFLATION in1flatʃω4n l. -aʃ-, r.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., fr. inflation; av eng. inflation, eg.: ”uppblåsning”, svällande, stor (o. otillåten) ökning av pappersmyntets mängd; av lat. inflatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till inflare, inblåsa, uppblåsa, av in- (se IN-, pref.1) o. flare, blåsa (se BLÅSA, v.2)]
nat.-ekon. uppskruvning av prisnivån medelst ökning av mängden av utelöpande sedlar o. andra betalnings- o. kreditmedel; motsatt: deflation; jfr REFLATION. SvD(A) 1916, nr 156, s. 5. Cassel Dyrtid 74 (1917). Inflationens jättesvindleri. Essén Eur. 7 (1926).
Ssgr: INFLATIONS-FENOMEN. —
-JOBBARE. person som spekulerar i inflation. SvD(A) 1929, nr 339, s. 11.
Avledn.: INFLATIONIST, m.||(ig.). [av eng. inflationist] nat.-ekon. anhängare av pänning- o. bankpolitiska åtgärder till höjning av (den allmänna) prisnivån; motsatt: deflationist (o. tidigare: kontraktionist). Forssell Stud. 2: 112 (1888).

 

Spalt I 427 band 12, 1933

Webbansvarig