| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFLICKA, in3~flik2a, i bet. 2 b α äv. INFLIKA ~fli2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (äv. konkretare); -ARE (tillf., Rydberg Myt. 2: 568 (1889)).
1) med konkret obj.; eg.: sätta (en lapp, ett skarvstycke o. d. i ngt söndrigt l. skadat); numera bl. (föga br.) i allmännare anv.: infoga l. insätta l. inpassa (ngt i l. mellan ngt). RP 6: 159 (1636). Kyrkioherden .. har lagt mycket til (dvs. till manuskriptet) på allestädes inflickade paperslappar. Isogæus Segersk. Föret. 2 b (c. 1700). Ej sällan göra naturliga fel i träet ett sådant inflickande (av skarvstycken) nödvändigt. 2UB 10: 257 (1907). — särsk.
a) i bild. (Jag såg i en bok med ”een heel reen Swensk styl”) att det war icke een inflickat lapp af annat språk. Rudbeck Atl. 4: 197 (1702); jfr 2 b β.
b) (†) med konstruktionsväxling, i p. pf.: lappad, lagad. En Bordduk .. gammall doch ike sondrig eij heller inflickat. BoupptSthm 14/10 1659.
2) (föga br.; se dock b) i överförd l. bildl. anv. av 1: infoga l. införa (ngt i l. mellan ngt). Schönberg Bref 1: 23 (1772). (Sv.) Inflicka en dag: (lat.) intercalare. Lindfors (1815). Vid Scavengermotorerna inflikas emellan aflopps- och insugningsslaget en period, då endast ren luft insuges och bortföres. TT 1894, M. s. 45. — särsk.
a) (†) (ss. rättelse i ett manuskript) tillskriva (ngt); äv. ss. vbalsbst. -ning, ofta konkretare. 2RA 3: 1085 (1734). Inflickningar och maculaturer (dvs. utraderingar). PH 5: 3443 (1752).
b) (fullt br.) (i en skriftlig framställning, en text o. d.) intaga l. tillfoga (ett parti, en strof, ett ord o. d. som urspr. icke stått där l. hör dit); äv.: interpolera; (på en viss punkt l. i ett visst sammanhang av en muntlig l. skriftlig framställning) anföra l. använda l. framställa (ett visst uttryckssätt l. ett ord resp. en tanke o. d.). KKD 6: 65 (1708). Några verser blefvo inflickade (i mitt divertissemang), som General Duvall utom min vettskap hade fabricerat. Kellgren (SVS) 6: 100 (1781). I texten inflickade tillägg .. finner man icke sällan i de gamla lagarne. Schlyter JurAfh. 2: 143 (1879). Här må inflickas en ingalunda onödig anmärkning. Roosval Schmidt 131 (1896). Uppl. 2: 483 (1908). — särsk.
α) i fråga om samtal: inskjuta; ”sticka emellan” med (ngt); vanl. ss. anföringsverb. Heidenstam Col 205 (1888). Då hon vågade inflika ett par ord i de båda herrarnas samspråk. Wahlenberg StorM 69 (1894). För den (dvs. för medvinden) skall du tacka Erkki och mig, inflickade Katri. Arkadius Pakkala 32 (1895).
β) i fråga om användande av utländska lånord i muntlig l. skriftlig framställning; jfr 1 a. Inflickade utländske ord. Tiällmann Gr. Fört. 5 (1696). Hof PhilosGr. 7 (1782). Pfeiff Fynd 39 (1803).
Spalt I 428 band 12, 1933