| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFLYTELSE in3~fly2telse, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
1) vbalsbst. till INFLYTA III; äv. konkretare: påvärkan, påvärkning; numera (utom i ssgr o. ngn gg i pl.) bl. om påvärkan sedd från dens sida som röner påvärkan (motsatt: inflytande); ofta om kulturell l. litterär påvärkan; i fråga om aktiv påvärkan äv. med bestämning inledd av prep. på, förr stundom i. Röna inflytelse av ngn l. ngt. Swedberg Schibb. 278 (1716). Serenius EngÅkerm. 114 (1727). Våra politiska Sammanhang (med utlandet) har altid ägt inflytellse i Sederne. CAEhrensvärd Brev 2: 292 (1799). När .. (vår) skuld är borttagen, .. så öppnar sig ock vårt hjerta villigt för alla bättre inflytelser. Wallin 1Pred. 2: 246 (c. 1830). Just vid den tidpunkt, då rådet började utöfva en större inflytelse på besluten. Carlson Hist. 3: 235 (1874). Runebergs tidigare poesi uppvisade ju både akademiska och fosforistiska inflytelser. Söderhjelm Runebg 2: 521 (1906). Siwertz JoDr. 35 (1928). — jfr ANALOGI-, DIALEKT-, KULTUR-, MAKT-, SIDO-INFLYTELSE m. fl. — särsk.
a) (†) motsv. INFLYTA III a: invärkan som enligt astrologien himlakropparna utöva på förhållandena på jorden; inflytande (se d. o. 1 slutet). Lind (1749). Hela Himlen / Och alla gynnande stjernkretsar göto / Sin mildaste inflytelse den stunden. JGOxenstierna 4: 280 (1815). Böttiger i 2SAH 50: 403 (1874).
2) († utom i ssgr) inflytande (se d. o. 2). PT 1791, nr 1, s. 3. Erkebiskopen .. ägde .. (vid medeltidens slut) en inflytelse, som var föga ringare än Konungens. Palmblad Norige 254 (1846). Efter freden i Utrecht hade Englands inflytelse i Europa .. varit i rask och oafbruten tillväxt. Pallin NTidH 109 (1882).
-RIK.
1) (†) till 1: som utövar inflytande, värkningsfull. Tegnér (WB) 7: 125 (1832). Rundgren i 3SAH 2: 104 (1887).
2) till 2: som besitter inflytande (se d. o. 2). SC 1: 271 (1820). Inflytelserika ledamöter af båda kamrarna. De Geer Minn. 2: 243 (1892). —
(2) -SFÄR. maktsfär, intressesfär. Koreas delning i en ”neutral zon” och en inskränkt japansk inflytelsesfär. 2NF 23: 1487 (1916). —
(2) -ÄGANDE, p. adj. (†) som besitter inflytande (se d. o. 2). Crusenstolpe Tess. 1: 31 (1847). Blanche Band. 124 (1848).
Spalt I 434 band 12, 1933