| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INFÖLJA, v. -er, -de, -t, -d; se för övr. FÖLJA, v.
(†)
1) följa med l. ledsaga (ngn) in (till en plats l. ett land o. d.). RA I. 3: 101 (1593). Emedan iag .. hade omtänckt warit mine barn till Wexiö infölja till theras intagande utj Scholan. VDAkt. 1720, nr 273. SvTyHlex. (1851, 1872). — särsk. i fråga om ngns följande till graven. Beledsaga och inföllia Hans Salige Kong:e May:tt till sin Lägerstadh och Hwijlo Cammar. RARP 2: 60 (1634).
2) med saksubj.: innesluten medfölja (en försändelse). (Protokollet som) i vidimerad afskrift, här hos inföljer. VDAkt. 1789, nr 151. Almqvist DrJ 20 (1834).
3) [jfr lat. insequi] med saksubj.: följa på (ngt). Alt obestond (som) thenna Practijka (dvs. katolicismen) infolgt haffuer. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 5 b (1587).
Spalt I 455 band 12, 1933