| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INGENTING iŋ3en~tiŋ2, emfatiskt äv. 32 4, n. ((†) r. Kolmodin QvSp. 2: 126 (1750)); pl. (i bet. c, föga br.) = (Leopold (1803) hos Ljunggren SAHist. 1: 215, OLevertin i MoB 2: IX (1900)) ((enst., †) -er Naumann GranskKr. 1: 217 (1872)).
icke något, intet. Alls l. (vard.) rakt ingenting. Hon hade ingenting för sitt besvär. Han äger (l. har) ingenting och är ingenting. Han har ingenting att leva av. Göra ingenting. Det blev ingenting av (resan osv.). Det betyder ingenting. Duga till ingenting. Honom är det ingenting med, (vard.) han duger icke till någonting. Det är ingenting att tala om, att undra över. Här är ingenting att göra. Det tjänar till ingenting l. ingenting till att neka. Jag vet ingenting annat än godt om henne. Låtsa om ingenting. Een Mangill Piga tänker kring, / Fast om hon säijer ingenting. Lucidor (SVS) 433 (1674). (Hon) låddes som hon ingenting märkt. Almqvist Grimst. 10 (1839). Han svarade artigt: ”Åh, ingenting att tacka för!” Backman Reuter Bræsig 43 (1872). (Lorenzos) hemlif hade ingenting af furstepraktens tomma och granna lyx. Söderhjelm ItRenäss. 140 (1907). Ingenting i världen måtte kunna trösta den, som grät på det sättet. Lagerlöf Troll 2: 60 (1921). — särsk.
a) med omedelbart efterföljande (inskränkande l. begränsande) bestämning; jfr INGEN 4 a, b. Ingenting nytt under solen (ordstäv; efter Pred. 1: 9). Ingenting annat l. mer(a) l. vidare. Ingenting ledsamt. Weste (1807). Af allt detta blir ingenting klokt. Palmblad Nov. 2: 238 (1819, 1841). Det växer ingenting ätbart varken på mark eller träd i mars månad. Lagerlöf Holg. 1: 29 (1906). — särsk.
α) i uttr. ingenting mer l. mindre, ingenting som överstiger l. går utöver resp. understiger l. icke når upp till (det l. det), intet annat (än det l. det). Den resande var ingenting mindre, än högtförnäma grefve Ludvig R. i egen person. Bremer Nina 331 (1835). Just nu sam där ingenting mer och ingenting mindre än en verklig and. Geijerstam LycklMänn. 183 (1899). Gudstro .. (är) ingenting mindre än livsenhet med Gud. Aulén AllmTron 57 (1923).
β) (numera föga br.) i uttr. ingenting mindre än, allt annat än, alldeles icke l. långt ifrån. Dalin Vitt. II. 5: 65 (1738). Med allt detta .. var han ingenting mindre än förmögen. Rosenstein 1: 110 (1787). Konungen var .. i sin låtsade hvila ingenting mindre än syssellös. Adlerbeth Ant. 1: 5 (c. 1792). Ingenting mindre än vacker. Blanche Band. 94 (1848). Schulthess (1885).
b) i pregnant mening, om ngt icke existerande (i motsats till det existerande l. värkliga), intet (se INGEN 4 d); äv. föregånget av best. l. obest. artikel. Atterbom Minn. 316 (1818). Huru kan jag kalla ett ingenting Dygd? eller ens Last? Almqvist Går an 84 (1839). Skogen, mörk och stum, ifrån dunklet stirrar / öfver tomrummets ingenting. Fröding Guit. 114 (1891). Lagerlöf Körk. 61 (1912).
c) i mer l. mindre överförd anv., för att beteckna ngt l. ngn ss. mycket ringa l. obetydlig(t) l. värdelös(t) o. d.: ringa l. värdelöst ting, obetydlig varelse, obetydlighet, småsak, bagatell; stundom: ringa l. obetydlig ställning o. d.; ofta föregånget av obest. l. best. art.; jfr INGEN 4 e; stundom behandlat ss. ett slags pluralis, i förb. dessa l. tusen ingenting o. d. Räknas för ingenting. Köpa, få ngt för (rakt) ingenting. Språksamhet i sällskap, utan til at säja något, et artigt Ingenting. Dalin Hist. 1: 289 (1747). Draga upp en från ingenting. Weste (1807). En ringa sak, ett flygtigt ingenting / Får tanken fångad i en magisk ring. Snoilsky 4: 67 (1887). Hans känsla .. är sammansatt af tusende skimrande ingenting. Levertin G3Dag. 216 (1896). En tidning var ingenting, om den inte kämpade för en politisk åsikt. Lagerlöf Top. 238 (1920). Hon (vet) inte .. vems barn hon är. Hon är ett ingenting från ingenstans. Oterdahl En 26 (1927). — särsk.
α) (vard.) i uttr. se ingenting ut, icke ha ngt fördelaktigt utseende, icke vara vacker. (Det kejserliga palatset i Rio de Janeiro) ser, som man säger, ingenting ut. Skogman Eug. 1: 27 (1854). Hon såg ingenting ut och hade ganska dåliga framtänder. Koch Timmerd. 276 (1913).
β) (i sht vard.) i uttr. som ingenting, utan svårighet, med lätthet, utan vidare, ”som ett intet” (jfr INGEN 4 e γ). Weste (1807). Allt detta (dvs. Sverges export) sluker Luxen som ingenting. VexiöBl. 1817, nr 7, s. 1. Att helsa på prostinnan gick som ingenting. Almqvist AMay 27 (1838). Engström Bläck 130 (1914).
d) i uttr. för ingenting, dels: utan vederlag, gratis, dels: utan skäl l. orsak l. anledning; jfr INGEN 4 f α, β. Gräla för (rakt) ingenting. Det där skall du inte ha gjort för ingenting. Ni kallar mig väl icke en trollpacka för ingenting? Almqvist TreFr. 1: 63 (1842). Hon blir ond för rakt ingenting. Auerbach (1909).
e) (numera föga br.) i adverbiell anv., närmande sig bet. av en energisk negation: alls icke, ingalunda; jfr INGEN 1 b slutet, 4 k. Palmblad Nov. 2: 202 (1819, 1841). Det brydde han sig ingenting om. Lagerlöf Kejs. 127 (1914). — (†) Han ähr ingentingh studerat. KKD 7: 139 (1707).
Spalt I 490 band 12, 1933