| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INGIVELSE in3~ji2velse, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
vbalsbst. till INGIVA.
1) (†) till INGIVA 2: förhållandet att ngn bibringar ngn ngt; äv. konkretare: vad som bibragts ngn av ngn. Sådant (dvs. insikt i o. förmåga av lagstiftning) haffwa the (dvs. alla goda regenter) näst Gudz ingiffwelse hafft utaff then naturlige lagen. Lagförsl. 254 (c. 1606); jfr 3. Konung Carl Gustaf kände, att Tzarens ifver var en ingifvelse ifrån Österrikiska Huset, Danmark och Holland. Nordin i 1SAH 4: 260 (1809).
2) (numera föga br.) till INGIVA 3: handling(en) att ingiva ngn idén till ngt l. att intala ngn att göra ngt l. att ägga ngn till ngt; vanl. i uttr. (göra ngt) på ngns ingivelse l. på ingivelse av ngn (förr äv. av l. efter ngns ingivelse), (göra ngt) på ngns tillskyndan l. inrådan. När .. (judarna) knorradhe emoot Mosen, aff theras Ingiffuelse, som hadhe bespejat Canaans Land, så lät han them döö i Öknenne. Botvidi 3Pred. 36 (1621, 1627). (Den som begår en missgärning) aff ens annars ingifwelse. Schroderus Comenius 871 (1639). (Konungen) lät .. vthi Neapel slå honom Hufwudet aff, effter Påwens ingifwelse. Brask Pufendorf Hist. 191 (1680). Detta sade han på Demarati ingifvelse. Carlstedt Her. 2: 309 (1833). Den målning, hvarmed Gudmund nu, på ingifvelse af Margit, sysslade. Rydberg Vap. 349 (1891).
3) till INGIVA 3 b; vanl. konkretare: idé som uppstår hos ngn plötsligt l. instinktmässigt l. på grund av ökad livlighet i känslo- o. fantasilivet l. (i sht i religiöst spr.) som tänkes framkallad hos ngn gm övernaturligt ingripande (i sht av Gud l. djävulen). Man (skall) intet sköta om sådana hans (dvs. djävulens) listiga Streek och Ingifwelser, fast the än äre slemme och wederstyggelige. Preutz Kempis 514 (1675). (K. X G.) gaf sig föga tid att grundligen öfverlägga, utan handlade efter ögonblickets ingifvelse. Mankell Fältsl. 626 (1859). Åter kom en ingifvelse öfver kung Olaf, som lät honom förstå sammanhanget. Lagerlöf Drottn. 90 (1899). Det fick bero på ingivelsen, hur jag bemötte henne vid nästa möte. Hallström Händ. 18 (1927). — särsk.
a) (†) i uttr. av naturens ingivelse, av instinkt; jfr INGIVA 3 b β. (Hjortarna) förstå grant aff Naturens Ingiffwelse hwarest Ormar sigh i Jorden hafwa förstucket. IErici Colerus 1: 333 (c. 1645).
b) till INGIVA 3 b γ, i fråga om litterär l. konstnärlig l. vetenskaplig produktion o. d.: inspiration.
α) (i religiöst spr.) till INGIVA 3 b γ α’, i fråga om Guds l. den helige andes ingripande i ngns föreställningsvärksamhet (ofta tänkt ss. en akt av meddelande l. dikterande). Swedberg Ungd. 365 (1709). Det .. tillhörde Propheterna .. att uppteckna .. forntidens historia, hvilken de genom gudomlig ingifvelse kände. Agardh ThSkr. 1: 10 (1842, 1855). Den heliga skrift är Guds ord, som genom den Helige Andes ingifvelse är skrifvet af profeter, evangelister och apostlar. Kat. 1878, nr 3. Detta sade han (dvs. Kaifas) icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året. Joh. 11: 51 (Bib. 1917). — jfr GUD-INGIVELSE.
β) till INGIVA 3 b γ β’; vanl. konkretare: över det normala höjd livlighet i (känslo- o.) fantasilivet; produktiv föreställningsförmåga av mer l. mindre intuitiv (o. genial) natur; tillståndet att vara inspirerad; äv. om föreställning l. föreställningskomplex som ngn får i inspirerat tillstånd. Den Enthusiasmus, Ekstasis, eller tjusning och ingifvelse, som plägar tilläggas Skalderna. Bergklint Vitt. 137 (1761). (”Fredmans epistlar” äro) foster af sann ingifvelse. Kellgren 3: 289 (1790). De gudomliga sanningarne symbolisera sig uti historiska händelser, likasom i skaldernas ingifvelser. Rydberg Ath. 103 (1859). Form och stil sveko .. aldrig (Mendelssohn), men dock någon gång ingifvelsen. Bauck 1MusH 248 (1862). Det är tämligen lätt, när man genomgått ett häfte dikter, att finna, om författaren är verklig skald med ingifvelse eller om hans diktning är endast artificiell. PT 1906, nr 28 A, s. 3. Han förstod, att mitt i hans djupa lidande hade ingivelsen, den stora, äkta skaldegåvan, vaknat till liv. Lagerlöf Top. 134 (1920). — jfr DIKT-INGIVELSE.
4) (†) till INGIVA 4: handling(en) att (söka) inbilla ngn ngt; äv. konkretare. Finlands Invånare! Förliten Eder ej till de rykten och ingifvelser, hvilka Vår och Eder fiende ibland Eder kanske söker att utsprida. SPF 1808, s. 10. Förd bakom ljuset af grundlösa, giftiga ingifvelser. BL 5: 255 (1839).
5) (†) till INGIVA 5: ingiven skrift, inlaga. Eders Faderliga Högvördighetz .. skrifvellse till Hr Probsten Liung med bifogat ingifvellse ignoti auctoris, angående den beklageliga lefnadt (osv.). VDAkt. 1735, nr 632.
Spalt I 498 band 12, 1933