| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INGRIPA in3~gri2pa, äv. iŋ3~, v. -er, -grep, -grepo, -gripit, -gripen; se för övr. GRIPA. vbalsbst. -AN (föga br., Östergren (1928; angivet ss. sällsynt)), -ANDE, -NING (numera bl. i bet. 2, Weste (1807), Ericsson Ur. 158 (1897)); -ARE (tillf., Gellerstedt Gläntor 4 (1909)); jfr INGREPP.
A)
2) tekn. med saksubj.: intränga (i ngt l. i varandra) så att ett fast tag l. fäste l. stöd erhålles; gripa in (i ngt); särsk. om kugghjul l. gängat föremål o. d. vars kuggar l. gängor fatta i för dem avpassade försänkningar l. inskärningar i ett annat kugghjul l. gängat föremål; äv. om maskindelar som äro tryckta mot varandra: samvärka under friktion; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Järta 2: 409 (1824; i bild). Vexelhjul kallas det, i hvars tänder två hjul ingripa på två sidor. JernkA 1829, Bih. s. 282. Aftryckaren skall .. med sin utskjutande del, aftryckaretanden, ingripa i helspännet, då slagfjedern spännes. EldhandvSkjutsk. 2: 25 (1877). 2UB 10: 377 (1907). — särsk. bildl. Som .. alla vetenskaper ingripa uti hvarandra, är allt skarpt schematiserande af dem mer eller mindre ensidigt. Fries BotUtfl. 1: 13 (1843). Hahr ArkitH 164 (1902).
3) (†) angripa, anfalla. När the wäl få see vlffuen jngripande lata the bliffwa fåren. OPetri 1Post. 46 b (1528).
4) (börja) utveckla värksamhet (för att invärka på ett händelseförlopp); vanl. i förb. med prep. i: gripa in i (ngt), uppträda l. göra sig gällande ss. en värkande (förändrande, omskapande) kraft i (ngt), (börja) taga del i (ngt) för att invärka därpå, blanda sig i (ngt), öva inflytande på (ngt). (Valkyriornas) upphof angifves på intet ställe i Mytherna, fast de oupphörligen ingripa i det fridlösa jordlifvet. Ling Edd. 159 (1820). Det gifves ingen gren af konung Carl XI:s verksamhet, som djupare ingripit i det svenska samhället än reduktionen. Carlson Hist. 4: 179 (1875). IX. armékårens förtidiga ingripande i striden hade .. ett mindre gynnsamt inflytande. IllMilRevy 1898, s. 133. Professorerna .. satte sig till ett schackparti … Jonas .. började .. ingripa i spelet och ge ivriga råd. Siwertz JoDr. 30 (1928). — jfr STATS-INGRIPANDE, n. — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., med sakligt huvudord.
α) med adverbiell l. av ett prep.-uttr. bestående bestämning angivande ngt varpå ngt utövar inflytande: som gör sig gällande (i ngt) l. utövar inflytande (på ngt), som griper in (i ngt). Lagmannen tillerkände qvinnan den allra högsta, ja, en i hela slägtet ingripande inflytelse genom inverkan på familjelifvet och sedligheten. Bremer Hertha 211 (1856). Nervsystemet och dess öfverallt ingripande verksamhet. SvTidskr. 1893, s. 484. En i det nordiska samfundslifvet så ingripande institution som fostbrödraskapet. Schück LittRelH 1: 42 (1904).
β) i annan anv.; särsk.: vars inflytande l. invärkan är (så l. så) stor(t) l. omfattande; som går till grunden, djupgående, som medför stora värkningar, genomgripande; numera företrädesvis dels i uttr. av ingripande betydelse, dels i förb. med en graderande bestämning (ss. djupt l. mera l. mest). Vid alla ingripande reformer i undervisningsverket möta svårigheter och betänkligheter. Tegnér (WB) 5: 173 (1826). En mera ingripande revision torde hafva kunnat förebygga dessa förfalskningars upprepande. RiksdRevStatsv. 1903, s. 209. Den oerhördt ingripande makt, som ärftligheten eger inom alla mänskliga lifsområden. 2NF 1: 1429 (1904). — särsk. (†): som gör l. avser att göra (ett starkt) intryck på ngns sinne; gripande. Atterbom Minn. 263 (1817). I kyrkan grät hon mycket vid prestens ingripande ord. Knorring Torp. 2: 227 (1843). Arwidsson Dahlgren XXVII (1847).
b) (numera mindre br.) i fråga om obehörig inblandning i ngt; särsk. i uttr. ingripa (förr äv. ingripa sig) i ngns privilegier l. rättigheter l. frihet o. d., förgripa sig på l. kränka ngns rättigheter osv. Cavallin Herdam. 3: 314 (cit. fr. 1701; refl.). Vi tillstädje .. icke staten någon rätt att inqvisitoriskt ingripa i sina medlemmars individuella frihet. Nyblæus Straffr. 16 (1852). Auerbach (1909). — särsk. (†) i pass., opers.: det sker ingrepp (i ngns privilegier). Oss ingripes uthi wåre privilegier. RARP 8: 56 (1660).
B)
5) (†) gm gränsmärken l. inhägnad o. d. utmärka (ngts) omfattning. Hwar By skall behålla dhe ägor som medh Råå och skiäl ingrepna ära effter det 26 Cap. i Bygninga Balken. HammarkDomb. 28/2 1634.
6) (†) med saksubj.: omgiva, innesluta. Emedan .. (halvön) hänger medh fasta Landet tilhopa, men är lijkwäl til en stoor deel omkring vthaff Hafzwatnet intagen och ingrepen, så seer han vth som en öö. Sylvius Curtius 216 (1682).
7) (†) med saksubj.: avgränsa, angiva l. fixera (ngts) sinnliga begränsning. (Gud är) oföranderligh, vthan begynnelse och ända, pur och obemängd, vthan kropp, oändeligh, etc. så at ingen ting honom definierar eller ingrijper. Sylvius Mornay 72 (1674).
8) (†) (i tankarna) bemäktiga sig (ngt). Han (dvs. Alexander den store) hade uthi sitt hufwudh och sinne ingripit Regeringen öfwer hela Werlden, och nu först giordt på sitt wärck en begynnelse. Sylvius Curtius 639 (1682; lat. orig.: se totius orbis imperium mente complexum).
9) (†) inbegripa, medtaga, medräkna. SvTr. V. 1: 166 (1609). Om Hr Nilss Normans spanmåhls fodran wore ingrepin i dhe 315 T(unn)or som Hernosandz Collegium hafwer att fodra. HärnösDP 1693, s. 32.
-CIRKEL. justeringsapparat med passarspetsar för undersökning av hjulens ingripning i driven. Almroth Karmarsch 661 (1839). Ericsson Ur. 81 (1897).
Spalt I 505 band 12, 1933