Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKARNAT in1karna4t, äv. iŋ1-, adj. o. sbst.; ss. sbst. r. (l. m.) (JournLTh., Almqvist AMay 25 (1838)) ((†) n. Cygnæus 6: 192 (1842)); best. -en.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -car-)
Etymologi
[jfr t. inkarnat, adj. o. sbst., eng. incarnate, adj., fr. incarnat, adj. (äv. i substantivisk anv.), it. incarnato, sbst.; ytterst av lat. incarnatum, som blivit till kött, p. pf. av incarnare (se INKARNERA)]
I. (†) adj.: köttfärgad, inkarnatröd. BoupptSthm 15/11 1667. Westring SvLafv. 2: 166 (1805).
II. (i fackspr., numera bl. tillf.) sbst.: köttfärg, inkarnatröd färg; äv.: skiftning av inkarnatrödt. Att han målat Apostlarne Petri och Pauli ansikten med för stark incarnat. JournLTh. 1810, s. 555. Almqvist Pal. 35 (1838). Aldrig har en skär inkarnat på kinderna förekommit mig så hemlighetsfull, nästan förfärlig. Dens. AMay 25 (1838). Ekbohrn (1904).
Ssgr (till I): INKARNAT-KLÖVER. (föga br.) bot. klöverarten Trifolium incarnatum Lin. (med inkarnatröda blommor), blodklöver. Carling BerExperFält 1828, s. 119. GbgTrädgFPriskur. 1904, s. 11. —
-RÖD. (i fackspr.) som har köttfärg (en högröd färg mellan körsbärsfärg o. rosa), köttfärgad, granatröd. Spak Fan. 28 (i handl. fr. 1686). Adler Meyer 597 (1895). —
-RÖDT, n. (i fackspr.) inkarnatröd färg. GT 1788, nr 39, s. 1.

 

Spalt I 556 band 12, 1933

Webbansvarig