| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INKARNATION in1karnatʃω4n, äv. iŋ1-, l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) teol. o. rel.-hist. vbalsbst. till INKARNERA 1. Swedberg Schibb. 276 (1716). Den menniskonatur, som han (dvs. Jesus) vid inkarnationen tillegnat sig. Ullman Rel. 1: 57 (1881). Fehrman OrientK 98 (1920). — särsk. (tillf.) bildl. Hvad som nu i verlden föregår är: arbetets befrielse — en verklig inkarnation af den mången så förhatliga personlighets-principen. Geijer I. 7: 364 (1847).
2) i sht rel.-hist. konkret, om ngn l. ngt vari en gudomlighet l. ande tagit sinnlig gestalt. Atterbom Minn. 685 (1818). Svea 2: 45 (1819). Af Brahma äro .. alla andliga varelser inkarnationer. Wikner Lifsfr. 2: 130 (1879). Han (dvs. Taschi Lama) är själf en inkarnation af Amitabha. Hedin Transhim. 1: 498 (1909). En orm, som gäller som gudens inkarnation. NoK 59: 56 (1926). — särsk. (mera tillf.) bildl. Under sin närvarande inkarnation eller uppenbarelse i köttet, är oppositionen en batard af 1790:talets upplysning. Livijn 2: 96 (1831). AB(B) 1930, nr 90, s. 3.
3) i utvidgad anv., om person l. (mera tillf.) djur l. föremål som för uppfattningen framträder ss. den sinnliga gestalten l. konkreta formen för ngt abstrakt. Det apokalyptiska Vilddjuret, Syndens incarnation. Stagnelius (SVS) 2: 139 (c. 1820). I mitt stilla sinne dyrkade jag honom .. som en inkarnation af alla dygder. Lundegård Stormf. 86 (1893). Korset står i uppenbarelsens centrum såsom en inkarnation av den gudomliga kärlekens segergärning. Aulén AllmTron 189 (1923). Han var .. en inkarnation av den verklige stockholmaren. SvD(A) 1931, nr 98, s. 5. För många framstår (författarinnan) som den litterära inkarnationen av svensk kvinnosak. DN(A) 1932, nr 130, s. 4. — särsk. (mera tillf.) bildl. SvLittFT 1838, sp. 87. Hennes leende var en .. inkarnation af elak slughet. Benedictsson Peng. 253 (1885). Folksagorna (äro) intet annat än .. inkarnationer av de för alla rasers vilda förfäder gemensamma föreställningarna. Landsm. XI. 1: 26 (1895).
4) [jfr motsv. anv. i eng. o. fr.] (†) bildning av granulationsväv l. dödkött. Een hetzig incarnation uthj Ögat. HdlCollMed. 9/9 1684.
(2) -FORM. rel.-hist. sinnlig gestalt vari en gudomlighet l. ande är inkarnerad; äv. om gestalt vari ande av avliden återfödes. Att .., då liken förtäras av vilddjuren, dessa bli de dödas inkarnationsformer. FoF 1918, s. 95. 2NF 32: 824 (1921; i fråga om Vischnu). —
(1) -TANKE(N). teol. o. rel.-hist. Göransson UndersRel. 1: 103 (1904). SvTeolKv. 1928, s. 328. Den gammalkyrkliga kristologien kretsade kring inkarnationstanken såsom Kristusbekännelsens centrala innehav. Aulén i OrdTron 1 (1931). —
Spalt I 556 band 12, 1933