Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKRUSTATION in1krustatʃω4n, äv. iŋ1-, l. 01—, l. -aʃ-, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. inkrustation, eng. o. fr. incrustation; av lat. incrustatio (gen. -ōnis), avledn. av incrustare (se INKRUSTERA)]
vbalsbst. till INKRUSTERA.
1) (i fackspr.) till INKRUSTERA 1. Wallerius Hydrol. 44 (1748). Bergstrand Geol. 289 (1868). Inkrustation, inlagring av mineralämnen, t. ex. kalk, i organiska vävnaders cellväggar. 3NF (1929). — jfr KALK-INKRUSTATION. — särsk. konkret: ämne som utfällts ur lösning o. lagrats över l. inlagrats i ngt. Bergman Jordkl. 2: 209 (1774). De så kallade incrustationerne i urethres, blåsan och urethra. TLäk. 1834, s. 262. Allofan .. (är) ett ljust och svagt färgadt, merendels genomskinligt mineral, oftast förekommande som inkrustationer eller stalaktiter. 2NF 34: Suppl. 140 (1922).
2) (i fackspr., mindre br.) till INKRUSTERA 3.
a) till INKRUSTERA 3 a. Andersson (1845, 1857).
b) till INKRUSTERA 3 b; äv. konkret; jfr INKRUSTERING 2 b. Gynther ConvHlex. (1846). BonnierKL (1924). — särsk.
α) till INKRUSTERA 3 b α. FörklFrämOrd (1885).
β) till INKRUSTERA 3 b γ. UB 4: 528 (1873).
γ) till INKRUSTERA 3 b δ. VetAH 1770, s. 194. Adler Meyer 307 (1894). jfr MARMOR-INKRUSTATION.
Ssgr (till 2 b γ; i fackspr., mindre br.): INKRUSTATIONS-FASAD. med inkrustationer prydd fasad. Venedigs och öfre Italiens på ytverkan syftande inkrustationsfasader. Hahr ArkitH 388 (1902). —
-ORNAMENT. av inkrustationer bestående ornament. Sirén DaVinci 227 (1911).

 

Spalt I 595 band 12, 1933

Webbansvarig