| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INKVISITION in1kvisitʃω4n, äv. iŋ1-, l. 01—, l. -iʃω4n, r. l. f. (m. Weste, Wahrman (1814); f. Lindfors (1815), Lundell); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 1 o. 2) -er.
1) (†) efterforskning, undersökning; äv. med objektiv gen.: undersökning angående ngn l. ngt, efterforskning efter ngt, uppspårande av ngt. UppsDP 5/5 1602. Det jag hafuer hafft at beställa medh krigzfolcketz inquisition och munstringher. OxBr. 11: 264 (1636). Såsom E: K: M:t sigh .. emot herren Superintendenten .. hafwer täcktz at resolvera, det een inqvisition om Pastoraten och Kyrckioståmberne här i Jngermanlandh hållas .. skulle. HSH 31: 499 (1662). Allehanda Antiqviteters och Monumenters Inqvisition, uthspaningh och conservance. Dybeck Runa 1848, s. 12 (1673).
2) (numera bl. jur.) undersökning, rannsakning; ofta med tanke på att undersökningen i fråga är sträng l. noggrann o. ingående o. avser utredandet av de värkligen föreliggande omständigheterna; jfr INKVISITORISK 1. Annerstedt UUH Bih. 1: 137 (i handl. fr. 1614). Man befant vid then med honom hållne Inqvisitionen, at then Phantasten var vanvettig. Rüdling Suppl. 319 (1740). Domstolen har rätt att gentemot parterna utöfva en ingående inkvisition för att få till stånd en fullständig och sannfärdig utredning af saksammanhanget. Kallenberg CivPr. 2: 49 (1927).
3) i fråga om förh. i den romersk-katolska kyrkan: rannsakning med kättare o. avfällingar; äv., i sg. best.: (den) institution inom den romersk-katolska kyrkan som har till uppgift att uppspåra o. straffa kättare o. avfällingar; särsk. med tanke på dess värksamhet o. karaktär i slutet av medeltiden o. början av nyare tiden; äv.: domstol med uppgift att uppspåra kättare o. avfällingar. HB 2: 289 (1596). Hennes Moorfader haffuer most öffuergiffua Hws och Heeman vthi Antwärppen för thet stora Tyrannij, och then gruffweligha Inquisition ther höls, och flydt til Nederland. AJGothus ACoyet D 3 b (1618). Inqvisitionen, der igenom månge så väl Svenske som andre Evangelische ähre uthi Spanien förbrände. RP 2: 157 (1632). För att hindra nya kätteriers uppkomst infördes (på mötet i Toulouse 1229) .. ett särskildt institut, den s. k. inquisitionen. Cornelius LbKyrkoh. 56 (1860). Siwertz JoDr. 9 (1928). — jfr RELIGIONS-INKVISITION. — särsk. oeg. o. bildl. Wulf Köppen 2: 910 (1800). Den i katolska arbeten s. k. ”protestantiska inkvisitionen”, d. v. s. Calvins af bl. a. Melanchthon gillade sätt att i Genève bekämpa kätterier. 2NF 12: 682 (1909).
(1) -KOMMISSION. (i fråga om ä. förh.) undersökningskommission. 2RARP I. 2: 218 (1720). 2NF 23: 1095 (1916). —
(2) -PRINCIP. jur. inkvisitorisk rättegångsprincip (se INKVISITORISK 1); motsatt: ackusatorisk rättegångsprincip. NF 2: 1176 (1878). —
Spalt I 608 band 12, 1933