Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INLAND in3~lan2d, n.; best. -et; pl. -länder.
Etymologi
[av IN o. LAND; jfr d. indland (i bet. 1 o. 2), isl. innland (i bet 1), t. inland (i bet. 2)]
1) inre del av ett land l. en kontinent, i motsats till landets osv. kusttrakter; äv.: land som ligger i det inre av en kontinent, som icke ligger vid havet. Gosselman Col. 1: 26 (1828; om Schweiz). Wallin Bref 248 (1849). Det är denna omvexling .. af täckt och vildt, af inland och hafskust, som gör Sverges östra skärgård så fängslande. Strindberg Skärk. XII (1888). Arbetstillgången i övre Norrlands inland är ofta mycket osäker och problematisk. SvD(A) 1929, nr 352, s. 8. — särsk. om land som ligger innanför en kuststad, uppland, bakland. I Västpreussen har Danzig ett bördigt inland, som producerar spannmål, raps och sockerbetor i mängd. Torpson Eur. 1: 263 (1895). Ymer 1917, s. 274.
2) om det egna landet, hemland; motsatt: utland(et); nästan bl. i förb. med (i motsättning till) UTLAND. Från in- och utlandet. Schulthess (1885). Både i utland och inland. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 109 (1915). OoB 1931, s. 156. — jfr TULL-INLAND.
Ssgr (i allm. till 1): INLANDS-BANA, r. l. f. järnväg som går gm ett land i dess inre delar; särsk. i sg. best., om en statsbana som sträcker sig från Vänern i nordlig riktning gm Sverges västligaste landskap. PT 1902, nr 239, s. 3. 2NF 29: 576 (1919; om järnväg i Sydamerika). —
-BO, m.||ig. invånare i det inre av ett land. UB 7: 274 (1874). —
-DYN. (i fackspr.) dyn (se d. o. 2) som förekommer i det inre av ett land. BotN 1905, s. 180. 3NF 6: 186 (1926). —
-FARVATTEN~020. (i fackspr.) om insjö l. flod o. d. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 1, Bil. 4 a, s. 33. SFS 1923, s. 768. —
-FOLK. Den judiska .. (syndaflods-)berättelsen .. hänvisar på ett inlandsfolk, .. (den babyloniska) på en sjöfarande nation. UVTF 12: 106 (1875). SvFinl. II. 1: 16 (1922). —
-HANDEL. handel vid vilken varorna transporteras över land. UB 7: 24 (1874). Svensén Jord. 176 (1885). —
-IS. [jfr d. indlandsis] (i fackspr.) om sammanhängande istäcke som betäcker de inre delarna av ett land. Chydenius ExpSpetsb. 5 (1865). Grönlands inlandsis. NoK 43: 29 (1925). SvUppslB 11: 392 (1932). —
-KLIMAT. (i fackspr.) klimat som är utmärkande för de inre, från kusten mera avlägsna delarna av ett land, fastlandsklimat. Hallin Hels. 2: 868 (1885). TurÅ 1930, s. 52. —
-PASSAGERARFARTYG. (†) fartyg som användes för befordran av resande å inlandsfarvatten. Bladh (o. Hornstedt) 61 (1799). —
(2) -PATENT. (i fackspr.) patent som berättigar ngn att med exklusiv rätt inom landet tillgodogöra sig en industriell uppfinning. Verkstäd. 1915, nr 12, s. XI. —
-PROVINS. Nyström NKina 1: 8 (1913). Kanadas inlandsprovinser. Gunnarson Emigr. 226 (1930). —
-SJÖ. (i fackspr.) insjö. Svensén Jord. 29 (1884). Ymer 1915, s. 310. —
-SKÄRGÅRD~02 l. ~20. (i fackspr.) skärgård i insjö. Topelius Lb. 2: 30 (1875). Båvens inlandsskärgård. SörmlB 54 (1918). —
-STAD. TT 1878, s. 244. Ymer 1917, s. 281. —
-STAT. Serbien .. är .. i motsats till .. (Grekland) en inlandsstat. Carlson 1Skolgeogr. 77 (1891). —
-TERRASS. (i fackspr.) högt i det inre av landet belägen strandterrass som utgör märke efter en av inlandsisen uppdämd insjö. Nathorst JordH 1004 (1894). 2NF 27: 288 (1917). —
-TRAKT. I de flesta både inlands- och skär-trakter (förekommo ”adynamiska” febrar). Ilmoni Sjukd. 3: 270 (1853). AtlFinl. 19: 1 (1899). —
-VATTEN. (i fackspr.) om insjö l. flod o. d. Balck Idr. 1: 401 (1886). VFl. 1911, s. 87.

 

Spalt I 616 band 12, 1933

Webbansvarig