| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INNIG, adj. -are. adv. -T.
(†)
1) om känsla l. yttrande o. d.: innerlig (se d. o. 4). Wij skulle .. icke mykit tisla och tasla medh munnen, vtan haffwa ena innogha bön j hiertat. OPetri MenFall F 7 a (1526). I thet fattade faste hopp, och innige tillijt, at (osv.). Stiernhielm Arch. D 1 a (1644). Tå bad hiertat innogt. Swedberg Försw. 21 (1719). Meurman (1846; med hänv. till innerlig).
2) om umgänge: innerlig (se d. o. 6), förtrolig; om person: förtrogen (jfr INNERLIG 6 a). På det parterna sins emillan desto innigare och förtroligare .. wara kunna. VRP 1715, s. 121. När Gud fått leda .. (människan) in i andeligare, innigare omgiänge med sig. SRosén (c. 1736) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 6. En lefvande tro har förenat mig med Jesu, at han är mig innigare vorden, än jag är mig sielf. Dens. (1740) Därs. 1911, MoA. s. 88.
3) om person l. sinne, hjärta o. d.: innerlig (se d. o. 7 b); ivrig; äv. i uttr. innig till ngn l. ngt, fylld av längtan l. lust till ngn l. ngt. Jw kortare swar hon fick, jw jnnogare och stadhigare hon bleeff j sinne troo til Iesum. OPetri 2Post. 58 a (1530). Om wij falle til fögho medh itt innogt hierta. Därs. 138 b. En Sapphir .. gör .. (människan) innigh til Gudh och gudelighe Tankar. Forsius Min. 90 (c. 1613). Hwilcket .. wi aff innige hiertan önskom. Dryselius Måne 408 (1694).
4) om person: inbunden, tystlåten, förbehållsam; bakslug. Cederhielm Brutus 13 (1739). Behaglig, lätt och mild til ögon, skick och tal; / Men under sådant alt, beswärlig, innig, hal. Celsius GVasa 30 (1774). Han förekom mig .. mycket innug, misstänksam och til niskhet disponerad. Porthan BrefCalonius 144 (1794). Heinrich (1814).
1) (ngns) inre väsen; håg, sinnelag. Hon gör intet effter sina egna innigheet eller godtyckia, vthan håller Gudz Ord för ena Regla til alla sina gerningar. OPetri 3Förman. 104 (1535). Om tu ena reeso wore fulkomligen inträdd vthi Christi innigheet och hade nogot litet smakat vtaf hans brinnande kärleek. Schroderus Kegel 389 (1617; möjl. med bet.: inträdd i innerlig gemenskap med; jfr INNIG 2).
2) till 3: innerlighet, andakt. Wij (skola) bidia medh innigheet och alwar. PJGothus Os. 349 (1603). Säyandes medh hogsens och sinnes största innigheet: Fadher wår &c. Phrygius MOlai A 3 b (1608). Predikningen .. hwilken .. H. K. M.t hörde medh stoor innigheet. Dens. Agon SanfBer. 10 (1620). Heinrich (1814).
3) till 4: inbundenhet, förbehållsamhet; bakslughet. Sahlstedt (1773). (Sv.) Innughet, .. (t.) das heimtückische Wesen. (fr.) la dissimulation. Dähnert (1784). Heinrich (1814). —
INNIGLIG, adj. [jfr mnt. innichliken, fromt, andäktigt] till 1: innerlig (se d. o. 4). Wår inniglige trängtan. Stiernhielm Jub. 77 (1644, 1668).
Spalt I 705 band 12, 1933