| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
1) tr.: foga (ngt) in (i ngt) så att det passar väl samman l. sluter väl till, passa in (ngt). Glas-rutor inpassas (i biasken). Triewald Bij 76 (1728). En vanlig bränvinsflaska af tunnt glas .. i hvars hals en kork noga inpassas. TT 1870, s. 7. De skickligt inpassade löständerna. Högberg Frib. 235 (1910). särsk.
a) (i sht i fackspr.) i utvidgad anv.: anbringa (ngt) i ett (i sht mindre) rum, äv. i ett hörn o. d.; inplacera; äv.: inmontera. En vid trappan inpassad kaklugn. Fischerström Mäl. 13 (1785). På åtskilliga örlogsfartyg, der man måste inpassa mycket kraftiga ångpannor under vattenlinien. Frykholm Ångm. 63 (1881). 2NF 26: 111 (1917).
b) i oeg. o. bildl. anv. Lutteman Schulze 141 (1799). Öfningen börjar med att karlen får lära att rätt inpassa kornet i sigtskåran. EldhandvFältartill. 52 (1887). Ordens lediga inpassning i verstakten. Mjöberg Stilstud. 229 (1911). särsk. (mindre br.) refl.: infoga sig; anpassa sig. I denna (sago-)ton inpassade sig förträffligt en af skjutsbonden .. berättad högromantisk kärlekshistoria. Atterbom Minn. 4 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Larsson Världskris. 67 (1920).
2) (†) intr.: ha lagom storlek för att gå in i ngt l. mellan ngra föremål o. (alldeles) utfylla förefintligt tomrum; passa, passa in; äv. bildl. Dessa tänder inpassa noga mellan tänderna i de andra armar, då Djuret slutar dem. VetAH 1818, s. 94. (Ragnar Lodbrok) sade .. spjutet vara sitt, och uppviste skaftet, som dermed noga inpassade. Fryxell Ber. 1: 54 (1823). Rydberg (1861) hos Warburg Rydb. 1: 284 (bildl.). —
-PASSA, v.2, -ning. [till INPASS 5] (mindre br.) inflicka l. inskjuta (ett utrop, en replik o. d.). Visserligen hade hon ett artigt: ”åh kors!”, ”nej verkligen?” eller dylikt till hands att inpassa. Fahlcrantz Kyrkoh. 143 (1907). Jaså, tror du det, inpassade jag. Gyllander Jönsson 7 (1925). —
-PASSERA, -ing. [jfr d. indpassere, t. einpassieren] (numera mindre br.) inkomma, i sht gm trång passage, port, förbi vaktpost o. d., passera in; motsatt: ”utpassera”; förr äv.: inkomma till riket (från utlandet). Tersmeden Mem. 5: 112 (1773). Välkommen till fäderneslandet ..! — Af tidningarne, der jag läste dig såsom inpasserad, fick jag första underrättelsen. Geijer I. 8: 443 (1819). Hvem, som ville, kunde opåtaldt inpassera genom himmelrikets portar, som stodo på vid gafvel. Palmær Eldbr. 81 (1834). Till Norrköping, Nyköping eller Stockholm inpasserande fartyg. SocDem. 1928, nr 68, s. 8. särsk. (†) i oeg. anv., om vapen vid fäktning: tränga in. Porath Pal. 3: D 2 a (1693).
Spalt I 718 band 12, 1933