Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-REGISTRERA, -ing. (låta) införa l. anteckna (ngt l. ngn) i därför avsett (avsedd) register l. förteckning (för kontroll o. d.), särsk. i avsikt att gm dyl. anteckning i offentligt register skydda l. skänka auktoritet åt ngt. Ett inregistrerat varumärke. Inregistrera en firma, ett firmanamn. Holmberg (1795; under enregistrer). SPF 1852, s. 398. I banken skall finnas en särskild bok, i hvilken samtlige egare af aktier .. skola inregistreras. SFS 1893, Bih. nr 94, s. 3. Så blef .. (tiggaren) begrafven i fattiggrafven och inregistrerad som okänd. Rönnberg Brovakt. 95 (1904). Underlåtenheten att inregistrera en bil kostade en person 50 kr. VästerbK 1927, nr 168, s. 2. särsk. i oeg. o. bildl. anv.
a) hänföra (ngn l. ngt till en viss kategori l. klass). Då jag nu härmed tagit mig friheten att i Skandinaviens flora inregistrera denna nya medborgare, väntar jag (osv.). BotN 1874, s. 38; jfr b. Om (A. T. Strömberg) .. också ej kan inregistreras i de förnämste teologernas rad, så (osv.). Hagström Herdam. 1: 191 (1897).
b) konstatera o. anteckna (händelser, företeelser, upptäckter, fakta o. d.), teckna sig till minnes. Frey 1850, s. 390. Psykologin (kan icke) .. inskränka sig till att blott iakttaga och inregistrera nakna fakta. Rein Psyk. 1: 7 (1876). (Wennerbergs) resor vid denna tid liknade nästan en eriksgata, och tidningarna inregistrerade troget deras detaljer. Annerstedt i 3SAH 17: 42 (1902).
Ssg: inregistrerings-avgift. 1) avgift för inregistrering. NF (1883). SFS 1920, s. 491. 2) (förr) benämning på de (tull)avgifter för införsel av vetemjöl, gryn o. bönor som stadgades av 1880 års riksdag, men 1882 åter avskaffades. Hvetemjöl, gryn alla slag samt bönor skall åsättas en inregistreringsafgift af 1 öre per kilogram. BtRiksdP 1880, V. 20: 1. Fahlbeck HandPol. 24 (1892). —
-REGLERA, -ing. (i fackspr., särsk. tekn.) reglera (ngt) så att det får normal resp. viss(t) avsedd (avsett) läge, storlek, form, styrka, hastighet o. d.; inpassa; inställa. Fixeringsapparat för inom öfverkäken inreglerade underkäkständer. OdontT 1893, nr 2, s. 29. Magnetiseringsströmmen .. kunde .. noggrant inregleras till önskad strömstyrka. TT 1893, M. s. 92. Ericsson Ur. 297 (1897). —
-REKVIRERA. rekvirera (in). SvT 1852, nr 33, s. 3. Fartyget, för hvilket byggna(d)s-materialierne inreqvirerats. SPF 1853, s. 102. särsk.: beställa in (till förtäring). (Den utkörde kafégästens) inreqvirerade, men odruckna punsch, betalades ur allmän kassa. Wallengren Mann. 249 (1895). —
-RESA, r. l. f. resa l. färd in (i ett land, till en plats o. d.). BtVLand 2: 105 (1760). Vid inresan till Stockholm. Törneros Brev 1: 57 (1824; uppl. 1925). (Drottning Kristinas) inresa till Sverge. Fryxell Ber. 10: 274 (1842). Poë UnderlH 1: 64 (1881).
Ssgr (Anm. Dessa ssgr kunna äv. hänföras till -RESA, v.1): inrese-förbud. förbud att resa till (komma in i). ett land.
-tillstånd. tillstånd att resa till (komma in i) ett land. SAOL (1923). SvD(A) 1929, nr 202, s. 9.
-visum. passvisum för inresa i ett land. SvD(A) 1922, nr 102, s. 11. FFS 1928, s. 958. —
-RESA, v.1, -ning (†, Lind (1749; under einkehr)). resa l. fara in (ngnstädes, i ett land, till en plats o. d.); i p. pr. äv. i substantivisk anv. The land ther j inresen. 5Mos. 11: 25 (Bib. 1541). Wele wij, at alle Inresande .. skole hafwa medh sigh Pasz och beskedh. Stiernman Com. 2: 112 (1638). Landshöfdingen .. samtalade särskildt med dem, som inrest från landsbygden för att helsa sin nye chef. SD(L) 1896, nr 533 A, s. 1. särsk. (i Finl.) i uttr. vara inrest (ngnstädes l. hos ngn), hava (tagit) sitt kvarter, hava tagit in (ngnstädes l. hos ngn). Vest Runebg 237 (1902). Joukahainen 13: 179 (1906). —
-RESA, v.2, -ning. (i sht i fackspr.) insätta (ngt i ngt) i upprest ställning; särsk. o. urspr. i fråga om insättning av ved i kolmila; äv. med avs. på kolmila: resa. Johansson Noraskog 2: 332 (i handl. fr. 1580). Att .. utan urskiljning inresa i en mila om hvartannat grof och fin .. ved blifver alltid ett stort fel. Svedelius Koln. 40 (1872). Sedan milan inrests, tätats och försetts med kull, sker risningen. Ekman SkogstHb. 236 (1908). En man är sysselsatt med prässjärnens inresning i ugnens övre del, där de ställas på kant. Sahlin SkånFärg. 53 (1928). —
-REVERSERA, -ing. i sht mil. (tillsammans med reversal) inleverera (ngt till vederbörande myndighet, förråd o. d.). SFS 1830, s. 847. Såväl nytillverkade eller iståndsatta persedlar som ock öfverblifna materialier skall förrådsofficer inreversera till förrådet. Därs. 1890, Bih. nr 18, s. 16. Efterkrafsbelopp, som finnas å stationerna kvarliggande utan att ha blifvit .. uttagna, skola .. till vederbörande kassa inreverseras. 2NF 35: 454 (1923). —
-RIDA, -else (†, Bureus NordlLej. 55 (1644)), -ning; -are (se avledn.). [fsv. in riþa; jfr mnt. inriden]
1) rida in; i sht i p. pr., särsk. i uttr. komma inridande. G1R 9: 30 (1534). Monge bleffuo vphengde med stöfflor och sporrar, som the kommo inridandes i stadhen. OPetri Kr. 333 (c. 1540). Hagström Herdam. 1: 159 (1897). särsk.
a) (i sht i högre stil) pregnant, i fråga om högtidligt intåg till häst; särsk. ss. vbalsbst. -ande l. -ning. OPetri Kr. 326 (c. 1540). Gönom södre port han inredh / medh triumph. JMessenius (1629) i HB 1: 154. JALindblom (1795) hos Ljunggren SAHist. 1: 177 (skämts., bildl.).
b) (numera knappast br.) sport. ss. vbalsbst. -ning, om sista, avgörande delen av en kapplöpning, inridt, slutspurt. WoJ (1891). SDS 1892, nr 319, s. 2.
2) (i fackspr.) inöva l. dressera (häst) för ridning, rida in (häst); i sht i pass., särsk. i p. pf. DA 1771, nr 103, s. 4. Hvarje häst (bör) på det sorgfälligaste inridas. KrigVAH 1885, s. 6. En häst, som icke var fullt inriden. Wrangel HbHästv. 235 (1885). jfr O-, VÄL-INRIDEN.
Avledn.: inridare, m. särsk. (†) till -RIDA 1 a. (Lat.) Triumphator .. (sv.) Seghersam Inrijdare, Segherherre. Linc. Kkkk 1 b (1640). —
-RIDT. motsv. -RIDA 1; särsk. sport. motsv. -RIDA 1 b: slutspurt. NTIdr. 1898, Julnr s. 11. Wiedesheim-Paul Minn. 13 (1927). —
-RIGGAD, p. adj. idrott. om kapproddbåt: som har årtullar på relingen l. nedskurna roddluckor i densamma. TIdr. 1882, s. 2. 2NF 23: 572 (1915). —
-RIGGARE, r. l. m. [till -RIGGAD] idrott. inriggad kapproddbåt. TIdr. 1882, s. 11. SvUppslB (1932).

 

Spalt I 737 band 12, 1933

Webbansvarig