| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
a) (†) med indirekt obj.: skaffa (ngn ngt); äv. (med sakligt subj.) övergående i bet.: förorsaka l. ådraga (ngn ngt). Fosz 389 (1621). Hvilke tvenne medel hvarken staten turbera eij eller någon förläningsman den ringesta afsacknat innschaffa. OxBr. 11: 284 (1643).
-SKAKA, -ning. gm skakning bringa (ngt) in (ngnstädes), skaka in. Swedberg Ordab. (c. 1730). TT 1874, s. 73. —
-SKANSA, -ning. [jfr t. einschanzen] (†) omgiva med förskansningar; i sht refl.: omgiva sig med förskansningar, förskansa sig (ngnstädes). 1/2 mill ifrå Uloholm, ther Per Bagge hadhe sig inskantzat medh 4000 man knechter. UrkFinlÖ I. 1: 19 (1599). HT 1901, s. 131 (1697). Schultze Ordb. 4206 (c. 1755). särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret, om omgivande förskansningar. Schultze Ordb. 4206 (c. 1755). —
-SKAPA. [fsv. inskapadher, p. adj.] (numera föga br.) vid ngns l. ngts skapelse inlägga l. nedlägga (ngt i det skapade); i sht i p. pf.; äv. bildl. Borg Luther 2: 63 (1753). Trana Psych. 2: 58 (1847; bildl.). (A. Geulincx) tillbakavisade antagandet, att de (dvs. idéerna) blifvit genom ett gudomligt godtycke inskapade hos människan. 2NF 9: 1093 (1908). —
-SKARVA, -ning.
1) (i sht i fackspr.) insätta (ngt) ss. skarv; äv. bildl. Swedberg Schibb. 110 (1716; bildl.). Kilarne .. inskarfvas nätt med spetsen upåt (i jackans framstycken). UnderrManskläd. A 2 b (1778). BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 137 (: inskarfning).
2) (†) i uttr. inskarvad med ngt, försedd med skarv av ngt, skarvad med ngt. BoupptSthm 27/8 1672. Chydenius 296 (1766). —
-SKAVA, -ning. [efter t. einschaben] i sht tekn. gm skavning åstadkomma (märke i ngt) l. glätta (yta o. d.), noggrant planfila l. slipa. SvTyHlex. (1851). Alla tätningsytor skola inskafvas så noga, att särskild packning ej behöfves. Lundberg Lok. 55 (1902). Ett fullkomligt plant bord, planskifva, af gjutjärn .. med noggrant slipad eller inskafd öfveryta. 2NF 30: 1209 (1920). —
-SKENAD, p. adj. i sht hippol. om (framskena l. bakskena l. has hos) häst: som har (sådan l. sådan) inskening. NTIdr. 1902, Julnr s. 9. Hasvecket kan vid övergången till skenan vara insvängt … Hasen är då svagt eller illa inskenad. Schmidt Hästbedömn. 118 (1928). Tilltager (bak-)skenans bredd uppåt, .. säges hästen vara brett (kraftigt) inskenad. Har hästen uppåt avsmalnande bakskena, säges han vara ”dåligt inskenad”. RidI 1930, s. 44. —
-SKENING. i sht hippol. hos häst, dels om framskenans o. knäets läge i förhållande till varandra, dels om det sätt på vilket bakskenan o. haspartiet övergå i varandra. 2NF 11: 42 (1909). ”Rätt inskening” innebär, att — sett framifrån — knäets och skenans mittellinjer sammanfalla med lodlinjen genom underarmen; ”fel inskening” utgör tecken på svaghet. RidI 1930, s. 43. —
-SKEPPA, -ning. [fsv. inskipa]
1) föra l. taga (last l. passagerare) ombord, inlasta (ngt l. ngra) på fartyg. G1R 8: 229 (1533). (Armfelt) lät inpacka och till en stor del (i Neapel) inskeppa sina saker. Tegnér Armfelt 2: 230 (1884). Inskeppa trupper. Östergren (1929). särsk.
a) med bestämning inledd av prep. till, angivande destinationsorten; äv. bildl. Polyfem II. 17: 2 (1810; bildl.). Snart talades om svenska truppers omedelbara inskeppning till Rügen. Forssell i 3SAH 3: 208 (1888).
b) (†) ss. vbalsbst. -ning, konkret: det som inskeppats, last. Skieppet kan mycket Last och Inskiepning tåla. Rudbeck Atl. 3: 296 (1698).
2) refl.: stiga l. gå ombord, embarkera; särsk. med bestämning inledd av prep. till, angivande destinationsorten. Lindfors (1815). Natten till d. 8 (dec. 1658) inskeppade sig Ascheberg med allt sitt folk samt landsattes följande dag af Uggla vid Faaborg. Mankell Krigsm. 1: 266 (1865). Derefter inskeppade han (dvs. Abd-el-Kader) sig till Brussa i Mindre Asien. NF 1: 24 (1875). SDS 1929, nr 225, s. 5.
3) med fartyg införa (ngt i landet), med fartyg importera. Calonius 4: 38 (1796). Sverige, som utskeppar 500,000 skeppund stångjern, inskeppar deremot 700,000 tunnor stenkol. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 239 (1856).
Ssgr: inskeppnings-hamn. (i fackspr.) hamn för inskeppning. 1) till -SKEPPA 1 o. 2: inlastningshamn, ”utfarshamn”. TSjöv. 1904, s. 86. VFl. 1911, s. 38. 2) till -SKEPPA 3: importhamn. TT 1900, Allm. s. 323. FFS 1918, nr 158, s. 4.
-ort. till -SKEPPA 1 o. 2. RARP 17: 317 (1713). Bremen .. Inskeppsningsort för utvandrare till Nordamerika. Carlson 2Skolgeogr. 64 (1892). —
1) med personligt obj.: (låta) tillsäga l. befalla (ngn) att begiva sig in (ngnstädes), skicka in. G1R 3: 301 (1526). Så snart (ång-)pannan tillräckligt svalnat, inskickas folk, som .. bortskaffa sten och orenlighet. Frykholm Ångm. 110 (1881). Kaserner m. m. öfvertogos af inskickad rysk militär. Fahlbeck UtrPol. 38 (1912; i fråga om förh. i Finl.).
2) med sakligt obj.: låta bringa in (ngt ngnstädes); särsk. (ngt vard.) med avs. på skriftlig handling (ss. redogörelse, framställning, ansökan) o. d.: insända (till myndighet l. institution o. d.), skicka in. G1R 4: 393 (1527). HSH 31: 497 (1662). På begäran tillät jag, att denna reservation icke inskickades till rikets ständer. De Geer Minn. 1: 157 (1892). (Han) inskickade .. några dikter till ”la Revue de Paris”. PT 1897, nr 42 A, s. 3.
3) tekn. med avs. på gas, elektrisk ström o. d.: föra l. leda in (i ngt). TT 1897, K. s. 24. Att en ström af 100 amp. inskickades i skenorna. Därs. 1902, M. s. 42. —
-SKIFTA, -ning. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) för uppförande av (del av) vägg (”skift”) infälla (planka) mellan tvenne stolpar gm att infoga plankans båda ändar i de rännliknande urtagningar som finnas en på vardera stolpen; äv.: uppföra (avdelning i byggnad) med på nämnda sätt sammanfogade väggar. Stallet .. inskifftas emellan fähuset och ladan. VDAkt. 1743, Syneprot. F III 7. Uthusen (i Blekinge) .. äro byggde med under- och öfverslag, samt å ömse sidor utsporrade stolpar, hvar utj plankorne äro inskiftade. Palmstedt Resedagb. 15 (1778). Därs. 53. —
-SKIKTA, -ning. (i fackspr.)
1) lägga (ngt) i skikt (i kärl o. d.). AHB 45: 23 (1870). Sedan inskiktas hudarna antingen i gropar, hvarftals med garfmaterialet, .. eller (osv.). Därs. 52: 32 (1871).
2) insätta (ngt) ss. ett skikt. Inskiktas .. en dylik membran (som genomsläpper vattnet, men icke det lösta ämnet) mellan lösningen och vattnet, skall man finna (osv.). TT 1896, K. s. 3. —
-SKINA. [fsv. inskina] om lysande kropp: insända ljussken (ngnstädes); äv. om sken l. ljus: intränga l. stråla in (ngnstädes); skina in; numera bl. (tillf.) i p. pr. Ett .. Torn .., hwilket är medh månge Fänster om kring, på thet at Dagzliwset må inskijna. Lælius Bünting Res. 1: 54 (1588). Bliberg Acerra 668 (1737; om solen). Schultze Ordb. 4266 (c. 1755). —
-SKISSERA, -ing. (i fackspr.) införa skissritning av (ngt). Fienden, vars ställning vi upprepade gånger fingo tillfälle att inskissera och fotografera. Ångström KrigLuft. 80 (1915).
Spalt I 796 band 12, 1933