| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
-SPRINGA, v. [fsv. inspringa; jfr t. einspringen]
1) springande förflytta sig in. Fosz 92 (1621; nt. orig.: henynthospringen). Stephen .. kommer inspringande. Hedberg Sardou 29 (1866).
2) (i fackspr., i sht byggn.) om byggnadsparti o. d.: skjuta in (i ngt) l. inåt, gå in (i ngt); i sht i p. pr.: inskjutande. Brunius Metr. 55 (1836). De gamla (strävpelarna), som nederst voro alltför grofva och öfverst insprungo i taklisten. Därs. 499 (1854). UB 6: 170 (1874). —
-SPRUTA, -ning.
1) (i fackspr.) gm sprutning införa (vätska ngnstädes), spruta in, injiciera (se d. o. 1); äv. (anat., fysiol., med.) med konstruktionsväxling, med obj. betecknande föremålet för insprutningen (person l. djur l. kroppsdel). Block Ludwig 30 (1717). VeckoskrLäk. 5: 56 (1784). Lauth har funnit ett sätt att lättare än förut inspruta testikeln (vid preparering). Retzius BlSkr. 199 (1835). Anordningar för insprutning av bränsle och vatten. Bergström Fartygsmask. 3: 80 (1925). särsk. ss. vbalsbst. -ning, injektion; förr äv. konkret: injektionsvätska. En insprutning, som beredes af Scordien gräs .. och Cardebenedicht. Lindestolpe Frans. 77 (1713). Insprutningar i ändtarmen med kallt vatten. Lovén Anv. 73 (1838). Svenson Sinnessj. 117 (1907).
2) (†) med. i p. pf. ss. adj., om blodkärl o. d.: fylld med blod o. därigm tydligt framträdande, injicierad (se d. o. 2). Sedan ögonen blifvit dåfna, samt de däruti varande fina blod-käril mycket insprutade (osv.). VetAH 1756, s. 235. Därs. 1772, s. 345.
Ssgr (till -SPRUTA 1): insprutnings-ventil. tekn. i motor: cylindrisk maskindel med en fin öppning varigm fotogenen l. råoljan föres in i förbränningsrummet. Nerén (1930).
-SPRÅK. [jfr mnt. insprake, t. einspruch] (†)
1) invändning, gensaga, protest; klander, jäv. BtÅboH I. 6: 147 (1634). Emedan K: M:tt hade gifwit sine bref uth medh egen handh och Secret, wore icke tienligit der göra inspråk moot. RARP 4: 337 (1650). Om och någon annan medelst ohemul inspråk hindrar eller uppehåller ächtenskapet (osv.). FörarbSvLag 4: 30 (1690). Kolmodin QvSp. 1: 241 (1732). Lind (1749; under einspruch). Högberg Vred. 3: 136 (1906).
2) i uttr. (göra o. d.) inspråk på ngt, (göra) anspråk på ngt. Stiernman Riksd. 1381 (1660). Då han befalt min Sal. Svärfader göra vid infallande Härads Ting inspråk på Skåparyd. VDAkt. 1731, nr 707. —
-SPRÅNG. [jfr t. einsprung] (i fackspr., föga br.) inskjutande parti; motsatt: utsprång; jfr -SPRINGA 2. Brunius Resa 1838 13 (1839). Kjellén SvGeogr. 97 (1900). —
-SPRÄNGA, -ning. [jfr t. einsprengen]
1) (†) gm våld åstadkomma att (ngt) krossas o. faller in. Insprängningen af stenkistans inre sida. Brunius Metr. 288 (1836).
2) gm sprängning med sprängämne åstadkomma (hålighet l. väg o. d.) i bärg; gm sprängning åstadkomma hålighet(er) i bärg för anläggande av (fästning, fort, sluss o. d.). SvMerc. V. 2: 129 (1759). En i bergväggen insprängd grotta. KrigVAH 1886, s. 108. 2UB 9: 426 (1905). Breda gördlar av i bergen insprängda fort. Söderhjelm Uppror. 26 (1918).
3) inströ l. inblanda (ngt i ngt); äv. med objektsväxling: beströ (ngt med ngt), numera bl. i pass. med intr. bet.: förete inblandning av ngt här o. där (stänkvis, fläckvis o. d.); företrädesvis i p. pf.; ofta, dels i uttr. insprängd i l. bland (ngt), inblandad i l. bland (ngt annat), dels i uttr. insprängd med (ngt), med strimmor l. fläckar l. stänk o. d. av (ngt annat); ofta miner. vanl. o. numera bl. i fråga om inblandning i form av smådelar (korn) av mineral l. metall; äv. bildl. Linc. (1640; under inspergo). Järnmalm (har) låtit sigh see (på gruvans botten) insprängdt mädh boockmalm. OxBr. 11: 354 (1646). Inspränga kött med salt. Schultze Ordb. 4820 (c. 1755). Skogarne (bliva) tätare, och här och der insprängas de med löfskog. Samtiden 1873, s. 91. Vid Gellivare förekommer apatiten .. insprängd i järnmalmen. TT 1899, K. s. 33. Den svårbegripliga elsassiska dialekten, insprängd med franska glosor. Böök ResFrankr. 76 (1916). Sahlin SkånFärg. 30 (1928). (†) Enn hemell aff röd sidenn atlask, insprengd med gull. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 53. särsk.
a) i p. pf. utan följande prep.-bestämning.
α) inblandad, inströdd, här o. där insatt l. förekommande. Hiärne Berghl. 452 (1687). Kalksten med insprängd serpentin. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 146 (1853). Vackra hassel- och björkdungar med en eller annan insprängd åldrig ek. ArkZool. II. 17: 5 (1905).
β) (†) ss. adj.: spräcklig; brokig. HH 2: 19 (1548). 4 alnar insprängdt kläde. AStålarm (1614) i FoU 19: 86. Thenne Ört hafwer hwijt, brun och somliga insprängd Blomster. IErici Colerus 1: 209 (c. 1645). BoupptSthm 9/2 1676.
b) ss. vbalsbst. -ning, konkret, om ngt insprängt. Wetterdal Grufbr. 9 (1878). I somliga fält (anträffades) ganska talrika insprängningar af svartkornig slakvippehafre. UtsädT 1902, s. 141. (En) tatarisk släkt med insprängning af polskt blod. 2NF 33: 671 (1922). —
-SPRÄNGARE. (i fackspr.) vid jutefabrik: arbetare som har till uppgift att bland jutefibrer inblanda andra textilfibrer. FörtArbetTextilf. 4 (1909). —
-SPURT. (föga br.) idrott. spurt (i sht efter långt lopp o. d.) strax före inkommandet till målet, slutspurt; äv. i utvidgad anv., om sista vägsträckan strax före målet i längre lopp o. d. SD(L) 1902, nr 480, s. 3. Östergren (1929). —
-SPÅR. jäg. spår ledande in på l. till ngn plats; motsatt: utspår; jfr INFOT. Greiff Jagt 20 (1821). Svederus Jagt 336 (1832). När nu haren passerat torplyckorna .., visade sig hundarna på inspåret till torplyckan. SvKennelklT 1903, s. 82. —
-SPÅRA, v.1 byggn. infoga (planka o. d.) i fals (urtagen i stock o. d.). Palmstedt Resedagb. 187 (1780). Svärd eller ref äro mindre timmer, som vid fönster- och dörröppningar inspåras i stockändarne, för att hålla dessa midt öfver hvarandra. KrigVAT 1845, s. 474. Rothstein Byggn. 461 (1859). —
-SPÅRA, v.2 (-sporrad, p. pf. 1828) jäg. inringa; i sht i p. pf. En insporrad varg. Gumælius Bonde 99 (1828). —
-SPÄCKA, -ning. (†) eg.: införa (späckremsor i kött o. d.) l. (med konstruktionsväxling) späcka (kött o. d. med ngt); anträffat bl. i oeg. l. bildl. anv.: inblanda (ngt i ngt) l. rikligt förse l. uppblanda (ngt med ngt). En hop kärror och vagnar, som blifvit stälde på flanquerna, och hvilka varit inspäckade med Infanterie. Wrangel Tact. 100 (1752). På månge ställen funnos kiselstenar, inspäckade (i bärgmassan) uti stora klimpar. Thunberg Resa 2: 29 (1789). Ett med blomstrande fraser inspäckadt tal. Ahlman (1872). —
-SPÄDA. (†) eg.: späda, späda i; anträffat bl. bildl. l. i överförd anv.: tillsätta, inblanda, inströ, infläta (ngt i ngt). RP 5: 170 (1635). Jag har väl undertiden inspädt några roliga och menlösa uptog, at gifva Läsaren nöje, där jag ej kunde göra gagn. Linné Vg. Föret. 4 b (1747). Några Fransyska ord, som hon gerna inspädde i sitt tal. Stagnell Banquer. 15 (1753). Den vatten-färgade quartzen var inspädd här och där (i en bärgart). Kalm Resa 3: 431 (1761). Rosenstein 1: 103 (1787). —
-SPÄNNA, -ing. [jfr t. einspannen]
1) spänna (ngt, äv. ngn) fast (i ngt l. mellan andra föremål). SthmTb. 26/2 1584. Siktduken inspännes i en cirkelformig ram. Ahlberg FarmT 98 (1899). Emellan dessa (pelare) inspännes hästen i en stark grimma. 2NF 21: 354 (1914). särsk.
a) (numera föga br.) spänna (dragare för åkdon); jfr INSPANNA. Linc. (1640; under subjungo). Schultze Ordb. 4738 (c. 1755). En hästs inspännande för släden. Retzius FinKran. 23 (1878). Möller ResAfr. 26 (1899).
b) tekn. med avs. på arbetsstycke l. värktyg: insätta o. fastgöra på arbetsbord l. i hyvelbänk l. svarvstol l. värktygsmaskin o. d. Eneberg Karmarsch 1: 247 (1858). Verktygsmaskiner med ofarliga anordningar för arbetsstyckets inspännande. TT 1889, s. 150. 2NF 27: 843 (1918).
c) byggn. med avs. på båge, valv, bjälke o. d.: insätta med erforderligt stöd. Brunius SkK 409 (1850). Rothstein Byggn. 430 (1859). Faran för afknäckning blir .. större än för söndertryckning, då pelarelängden uppgår till 15 gånger diametern, samt ändarne (av pelarna) äro runda och fast inspända. TT 1875, s. 196. Hvalfvet består af 4 st. hvalfringar eller — nästan rättare — vid landfästena inspända bjälkar. Därs. 1902, V. s. 82. Lätta, luftiga arkader med inspända bågar. Hahr ArkitH 168 (1902).
2) ridk. med avs. på häst, vid inridning: genom fastspännande i tränsen av tvenne vid löpgjorden (voltigegjorden) fästa tyglar (inspänningstyglarna) åstadkomma att hästens huvud hålles i visst läge. RidI 1914, s. 124. Hamilton Ridn. 57 (1923).
3) (†) med avs. på rem: spänna i hål som sitter längre in på remmen; spänna om hårdare, spänna åt. Lindfors (1815).
4) (†) bildl.: begränsa, inskränka; äv. i uttr. kortare inspänna ngt, giva ngt mindre utrymme, inskränka ngt. PJGothus Hunnius Hust. 109 (1606). Schroderus HelsBegSkattk. 130 (1638). Emedan .. Gudh wijda vthsträcker sitt Nådewärk öfwer alle Menniskior, wil oss icke höfwas, at wij thet kortare inspänne, eller någen thet förmene. Dens. Hunn. 457 (1647).
Ssgr: inspännings-anordning. tekn. till -SPÄNNA 1 b: anordning för inspännande av arbetsstycke l. värktyg. JernkA 1905, s. 107. VaruförtTulltaxa 1: 325 (1912).
-SPÄRRA, -ing (†, Nordberg C12 2: 243 (1740), Lagerbring 1Hist. 3: 135 (1776)), -ning. [jfr t. einsperren]
1) innesluta (ngn l. ngt ngnstädes), för att han l. det icke skall komma ut därifrån; insätta (i bur, cell, fängelse o. d., äv. på hospital o. d.), instänga, ”bura in”; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. KKD 3: 211 (c. 1710). Att han blifvit inspärrad på Konradsbergs hospital. NDA 1913, nr 128, s. 5. Herodes .. inspärrade Johannes i fängelse. Luk. 3: 20 (Bib. 1917). SvLittH 2: 310 (1919; bildl.). särsk.
a) schack. innestänga (pjäs) så att den icke kan komma någon vart. HbiblSällsk. 2: 205 (1839). Därs. 641.
b) (†) i fråga om brock; dels i p. pf.: inklämd, inkarcererad, dels ss. vbalsbst. -ning, inklämning, inkarceration. CJBrag (1774) hos Linné Bref I. 3: 298. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 163 (1839: inspärrning). Collin Ordl. (1847; i p. pf.; med hänv. till insnärdt).
2) (†) bringa l. hålla (ngn l. ngt) inom (alltför) snäva l. snävare gränser, inskränka, begränsa. Ambrosiani DokumPprsbr. 25 (i handl. fr. c. 1675). (Borgarna) veta nog .., huru deras fria och indrägtiga rörelse varit af det riksfrätande Enväldet hindrad och inspärrad. Oelreich 23 (1755). Andra handlandes (än bruksägares o. exportörers) omtanke blef inspärrad till vissa varor, vissa orter och vissa tider. Chydenius 131 (1765). jfr: Huru .. den skadeliga testaments friheten (måtte) innom trängre gräntsor inspärras. Botin Hem. 2: 72 (1756).
3) (av)spärra; numera bl. (föga br.) med avs. på fästning, ort, hamn o. d.: medelst trupper l. krigsfartyg avspärra från förstärkning o. förnödenheter, instänga, cernera, blockera. Isogæus Segersk. 319 (c. 1700). Ammiralitet (fick) ordres, at med en Flotta inspärra alla Curländska hamner. Nordberg C12 1: 150 (1740). Folket nu farstun inspärrar, / Släpp in Krögarn, — Krögarn vår vän. Bellman (SVS) 1: 205 (1790). GLOxenstierna i 1SAH 3: 341 (1790, 1802). Hålla ett fäste inspärrat. Östergren (1929).
Spalt I 847 band 12, 1933