Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSTICKARE in3~stik2are, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till INSTICKA, v.1, o. STICKA IN]
ngt som sticker (sig) in. — särsk.
1) sjöt. var särskild av de för- o. akterut förekommande, smalare plankor som gå in i haket på hukplankorna, insticksplanka; jfr INSTICKA, v.1 10. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Engström Skeppsb. 23 (1889).
2) [till STICKA IN] (i Finl., vard.) kort besök. FoU 15: 51 (1902).
Ssg (till 1; sjöt.): INSTICKAR(E)-PLANKA. = INSTICKARE 1. Witt Skeppsb. 207 (1863).

 

Spalt I 864 band 12, 1933

Webbansvarig