Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSTIGERA in1stige4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr INSTIGATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. instigieren, fr. instiguer; av lat. instigare, av in- (se IN-, pref.1) o. ett bl. i denna ssg anträffat stigare, av samma rot som med nasalering föreligger i instinguere (se INSTINKT)]
(numera mindre br.) pådriva (ngn), (upp)ägga l. (upp)hetsa (ngn till ngt l. att göra ngt); intala (ngn att göra ngt); förr äv. utan obj., i uttr. instigera till ngt, ägga till ngt. RP 1: VIII (1622). OxBr. 10: 124 (1634). BtFinlH 2: 293 (1666). At någon skal hafwa instigerat Allmogen til bemälte klagan. LMil. 3: 6 (1692). Agardh .. (hade) instigerat .. Adlersparre att .. intaga det ilskna brefvet (i tidskriften). Liljecrona RiksdKul. 400 (1840). Wingård Minn. 12: 43 (1850). 2NF (1909).
Avledn.: INSTIGATION, r. l. f. [jfr t., eng. o. fr. instigation; av lat. instigatio (gen. -ōnis)] (föga br.) pådrivande, (upp)äggelse; i sht i uttr. på ngns instigation l. på instigation av ngn o. d., på ngns äggelse l. intalan. RARP 6: 293 (1658). Bremer Hem. 1: 61 (1839). (Kellgren sökte professuren i vältalighet) mindre af egen drift .. än på Baron Flemings instigation. HSchück (1894) hos Kellgren BrefClewbg V. Möjligt är, att lapparnas manöver .. tillkom på norsk instigation. Fennia XLIX. 4: 74 (1929).

 

Spalt I 866 band 12, 1933

Webbansvarig