Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSTITUERA, v. -ade. jfr INSTITUTION.
Ordformer
(institure 1564 (sannol. felaktigt). instituera 1610—1900)
Etymologi
[jfr t. instituieren, fr. instituer, ävensom eng. institute; av lat. instituere, uppställa, uppföra, inrätta, uppfostra, undervisa, av in- (se IN-, pref.1) o. statuere (se STATUS). — Jfr INSTITUT]
(†)
1) inrätta, stifta, grunda. Prytz G1 I 4 a (1621). Sedan Konungarne dem (dvs. riddarordnarna) merendels instituerat. HSH 3: 139 (1693). Steffen Lönarb. 236 (1900) [efter eng. institute]. särsk. med avs. på astronomisk observation: anställa. Polens högd (vid en viss beräkning blir), på det Rum iag instituerat min observation, 59°. 43′. Rålamb 4: 31 (1690).
2) uppfostra, undervisa. BtFinlH 4: 232 (1564). Een skickelig stilla sampt ogifft Persohn .., den .. wore lyckelig, till att instituera barn och Vngdoom. VDAkt. 1674, nr 92. Catholske Piltar utsändes härifrån och institueras uti Jesuitiskt Collegio. Thyselius HdlLärov. 2: 274 (1740).

 

Spalt I 871 band 12, 1933

Webbansvarig