Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INSTRUKTIV in4struk~ti1v l. 30~2, l. 104, r.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet förekommer stundom med den lat. ändelsen -us. Suomi 1841, 5: 37. 2NF 13: 1243 (1910).
Etymologi
[bildat till p. pf.-stammen av lat. instruere, anordna (se INSTRUERA)]
språkv. i finsk-ugriska språk förekommande kasusform som vanl. anger sättet varpå l. medlet varmed en handling utföres; jfr INSTRUMENTAL, sbst. Ahlman (1872). Lundell (1893). 3NF 11: 505 (1929).

 

Spalt I 879 band 12, 1933

Webbansvarig