| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INSTÄLLA in3~stäl2a, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -AN (tillf., SDS 1919, nr 31, s. 9 (i bet. 1 e ε)), -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.).
1) placera, sätta in, ställa in (ngt i ngt l. ngnstädes); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Någre vthlenske kiöpswenner, som deres gods .. icke i stadzens förordnade packhwss .. welat godwilligen instelle. BtÅboH I. 6: 181 (1634). Dina samlingar .. äro inställde i duplett-bibliotheksrummet. Retzius BlSkr. 282 (1856). Några fyrkanter (infanteri voro) inställda bland cavalleriet. Mankell Fältsl. 291 (1858). Nyblom Minn. 2—3: 302 (1904). — särsk.
a) med avs. på husdjur: ställa in (i stall o. d.); särsk. (förr) pregnant: sätta på stall, taga in från bete. Ett .. Pulver, .. nyttigt att gifwa Hästarna, när de först inställas om Hösten. Rålamb 13: 126 (1690). Huset eller Stigan, hvarest .. (svinen) inställas til gödande, bör vara torrt. Warg Bih. 120 (1765). Skjulet, där de tre hästarne voro inställda. Rydberg Vap. 47 (1891).
b) infoga, insätta (ngt i ngt); särsk. i fråga om detalj av byggnad l. målning o. d.; äv. i överförd anv.: inordna, inpassa (ngt, äv. ngn, i ett sammanhang o. d.). Gestalterne, dem han (dvs. interiörmålaren Granet) inställde med naturlig säkerhet, äro i hans taflor blott staffage. Estlander KonstH 132 (1867). Trappgaflarna .. prydas af de sirligaste blindnischer med instälda eleganta kolonner af mörk huggen sten. SvFmT 9: 56 (1894). Skalden (har icke) ens försökt att inställa sin hjälte i någon för honom betecknande situation. Söderhjelm Runebg 2: 388 (1906). Den historiska forskningen (söker) med nödvändighet inställa allt i sitt bestämda tidshistoriska sammanhang. Aulén AllmTron 40 (1923). Strängarna (på stråkharpan) .. äro spända mellan en primitiv stränghållare och bakifrån inställda — bakställda — skruvar av trä. Andersson Stråkh. 29 (1923). — särsk. (†) övergående i bet.: underordna (ngt under ngt). PJAngermannus Vthl. 26 (1623). Sij, salig är then Menniskian som .. inställer sin wilia vnder Gudz Guddomeliga behagh. Muræus Arndt 1: 291 (1647).
c) (†) införa, insätta, anföra (ngt i en skrift o. d.). En skön Fabel, then iagh .. här at inställa nödigh achtar. Fosz 479 (1621). CGEstlander (1902) hos Runeberg 8: 141 (normaluppl.).
d) (†) (vid skapelsen) inlägga, ingjuta (ngt i ngn l. ngt), skänka (ngn l. ngt viss egenskap o. d.); äv. allmännare: ingiva, bibringa (ngn ngt). Att han (dvs. Messenius) .. [skulle] sinn willfarelse i (den studerande) wngdomen inställa. Annerstedt UUH Bih. 1: 84 (i handl. fr. 1610). Then Himmelske Fadren, hwilken hafwer vthi osz instält een förnufftigh Siäl. Sylvius Mornay 256 (1674). Dens. Curtius 637 (1682).
e) i överförd anv., med avs. på person.
α) (†) intaga, upptaga, införa (ngn i en krets l. ett samfund o. d.). Så hafwe wij .. förbemälte N. N .. vthi Adelens skaara, selskap och gemeenskap instelt och incorporerat. Girs Edelh. A 5 a (1627). jfr: Christus Iesus .. / .. haffuer nu min Siäl instält, / I then Himmelska högden, / til Änglaskaar. Wivallius Dikt. 54 (1625).
β) (†) ställa om l. styra om att (ngn) blir mottagen l. upptagen (hos ngn l. ngnstädes l. i en befattning o. d.). VDAkt. 1661, nr 398. Talte Hr Rector om lappgossen Nicol. Laur. att han sookt inställa honom hoos någon borgare här i staden .. till kost emot betalning. HärnösDP 1695, s. 395. Föräldrar brådskade då (dvs. vid midten av 1700-talet, icke) .. att inställa (sina barn) .. i Statens ämbeten. Hedborn 2: 161 (1819).
γ) (numera föga br.) insätta (ngn i de rättigheter som tillkomma honom l. i viss rang l. myndighet l. ställning o. d., äv. i en värksamhet o. d.); förr äv. utan bestämning: (åter) insätta (ngn) i hans förra ställning o. d. (Konstantin) lät kalla tilbaka the förjagade Christne, inställandes them vthi theras förre Frijheter, Myndigheter och Håfwor, som them woro affhände. Schroderus Os. 1: 264 (1635). (Kejsaren) förde Stadhen (Augsburg) vthi sin gamble Regimentsform, och jnstälte åter the förre Rådzpersoner. Därs. III. 2: 32. Järta 2: 181 (1846). Snart nog såg han sig inställd i en vidsträckt själavårdande verksamhet. 2NF 28: 960 (1919).
δ) (†) anställa, förordna, utse, utnämna (ngn i resp. till viss befattning o. d.); insätta (ngn i en tjänst o. d.). At kalla eller instella någhon Predikare vthi Församblingen. L. Paulinus Gothus ThesCat. 393 (1631). H. Maj:t (tycktes) tveka, om han (dvs. Armfelt) i Sverige borde inställas i något betydande ämbete. Adlerbeth Ant. 2: 334 (c. 1815). BEMalmström 8: 148 (1852). — särsk. i uttr. inställa (ngn) för sig, sätta (ngn) i sitt ställe. G1R 28: 552 (1558).
ε) högtidligen insätta (ngn i hans ämbete o. d.), installera (ngn); numera nästan bl. i fråga om prästerliga ämbeten samt professorsbefattningar; med avs. på biskop: inviga; äv. i utvidgad anv.: (utan särskilda ceremonier o. d.) införa, ”sätta in” (ngn i hans syssla). Inställa ngn i, förr äv. till ett ämbete. KOF II. 2: 196 (c. 1655). Huru en Laglig kallad Kyrkioherde skal inställas i en Församling. Kyrkol. 23 (1686; rubrik). Collega inställes af Rectore Scholæ, hvar och en i sin Class, i de andra (lärarnas) .. närvaro. Skolordn. 1724, s. 4. (Handpåläggningen) togs äfven i akt, då någon skulle offenteligen inställas til något vigtigt embete. Bælter JesuH 5: 569 (1759; i fråga om förhållandena bland judarna under gamla testamentets tid). Huru biskop skall inställas i sitt ämbete. Hb. 1894, s. 227 (rubrik). SDS 1919, nr 31, s. 9.
2) inrikta, anpassa (ngt) o. d.
a) (i sht i fackspr.) i eg. bem.: giva (ngt, i sht instrument, redskap, maskin l. apparat l. del därav o. d., äv., i fråga om levande varelse, organ o. d.) för visst ändamål lämpligt läge l. lämplig riktning l. lämplig ställning (med avs. på enskilda delars läge i förh. till varandra o. d.); inrikta, anpassa, injustera. Inställa en kamera på det rätta avståndet. Inställa ett mikroskop, en kikare, ett okular. Inställa en tub på en himlakropp. Inställa siktet på ett gevär. Inställa radioemottagaren på en viss station. Rinman Jernförädl. 160 (1772). Man inställer .. machinen till flera ämnens samtidiga bearbetning. Eneberg Karmarsch 1: 159 (1858). Den tid en rätt instäld solvisare utvisar. Alm. 1880, s. 29. Om barnet inställer sina talorgan på annat sätt än de vuxna. Kock SpråkFörändr. 164 (1896). (Minorna) hade medelst urverk blivit inställda på tid. Hedin Front. 582 (1915). — särsk. refl.: (komma att) intaga visst läge l. viss riktning l. ställning. Den närmaste punkt, för hvilken ögat ännu kan inställa sig, kallas dess närpunkt. NF 1: 97 (1875). (Kompass-)Nålen inställer sig .. i hvarje punkt af fältet så, att nordändan pekar i fältets riktning. PedT 1893, s. 264. 2NF 19: 250 (1913).
b) i bildl. l. överförd anv.: inrikta (ngn l. ngt på ngt); förbereda (ngn på ngt); anpassa (ngt för l. efter ngt); ofta i p. pf. ss. adj.; äv. refl. Vara inställd på att göra ngt. Ribbing Humanism. 7 (1898). Våra sinnen voro blott inställda på detta lifvet. Norlind Hell 2: 66 (1913). Njurarna inställa sig på denna konstanta urinsyreanhopning (i blodet). LbInternMed. 2: 476 (1916). Nu .. kan Creutz överskåda situationen och inställa sitt uppträdande efter den. Castrén Creutz 252 (1917). Vera var .. filologiskt inställd. Siwertz JoDr. 78 (1928). Den högaristokratiske lord Curzons folkligt inställde måg, sir Oswald Mosley. SvTidskr. 1931, s. 43.
3) (†) inlämna, framlämna, insända, inleverera (ngt). Deer wrban wulff inthet kan Eemot seÿa på Leggess bemelte wulff han utan widare försumelse Penningarna insteller. EkenäsDomb. 1: 123 (1648). Samma bref lefwerade (jag) honom Diur, med alfwar befalning at han thet j Linköpins capitel inställa skulle. VDAkt. 1681, nr 169. Meurman (1846).
4) (†) framställa, framföra (en tanke, önskan, bön, begäran o. d.); äv. med avs. på samtal o. d.: (börja) föra. Vthi thet samtaal han medh Gudh insteller. PJAngermannus ATrolle 14 (1620). (Han) hade .. vthi befalning den samma fordran hoos the Nougårder at inställa. Widekindi KrijgH 483 (1671). At iagh en ödmiuk förböön inställer för min Svägerska Jungf. Maria Hielmberg. VDAkt. 1705, nr 407.
5) (†) refl.: inlåta sig (på l. i ngt); (börja) deltaga (i ngt). En .. instelte sigh medh migh uti thal. ELovisin (1688) i HB 3: 163. At han aldrig i drijckenskap eller förargeliget umgenge sig inställer. VDAkt. 1697, nr 322. Bælter Christen 182 (1743, 1748).
6) (†) refl.: (söka) vinna ngns bevågenhet l. vänskap l. förtroende; ställa sig in (hos ngn); med bestämning inledd av prep. hos l. med; äv. abs.; äv. i uttr. inställa sig i ngns vänskap o. d. (Johannes Angelus) wiste .. medh besynnerligh lämpa at inställa sigh hos the Romerske Påfwar. Schroderus Os. III. 2: 87 (1635). Daniel .. skall på hemligit wijs sigh hafua inställt medh pijgan. VDAkt. 1654, nr 140. Erik Knutson lät kort efter segren öfver Sverker kröna sig af Ärke-Biskopen i Upsala, som strax instälte sig i hans vänskap. Dalin Hist. 2: 172 (1750). Han vet att inställa sig hos folk. Möller (1790, 1807). Bellman Gell. 105 (1793). — särsk. i p. pr. ss. adj.: inställsam. Frankrikes ambassadörer .. voro genast i farvattnet med sin inställande vänskap och sina lockande löften. Crusenstolpe Mor. 1: 185 (1840).
7) laga l. styra om l. ställa om att (ngn) infinner sig (ngnstädes); anmoda l. anmana l. kalla (ngn) att infinna sig (ngnstädes); äv.: (med tvång l. våld) införa (ngn till ngn l. till ett ställe o. d.); numera bl. (i fackligt präglat spr.) i fråga om kallelse att infinna sig hos l. inför l. förande till offentlig myndighet(sperson) l. inrättning o. d. Och effter för:ne personer wåre samptt medt honom (dvs. en tysk ”köpsven”) instältte och inmanthe vdi theris herberger. HH XIII. 1: 294 (1567). At de (dvs. häradsfogdarna) .. hielpe till sådane (dvs. förrymda knektar) at opsökie och dem vnder feniken inställe. SUFinlH 3: 98 (1610). Hvar fanns den magt, som kunnat inställa Jesum på denna plågornas skådeplats, emot Hans vilja? Ödmann PredUtk. 53 (1808). Då den värfvade inställes för förvaltningsdirektionen, bestämmer denna honom för ett visst kompani e. d. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 42 (1879). Skulle läkarebetyg icke utan menlig tidsutdrägt kunna anskaffas, må den sjuke ändock genom polismyndighet inställas vid hospital. SFS 1901, nr 48, s. 16. Bauer SvArmHäls. 99 (1924). — särsk.
a) (†) övergående i bet.: inkalla, sammankalla. Iagh (dvs. konung Nobel) bedher j inställe / Medh bodh the Diwren alle, / Som senest wore här. Fosz 274 (1621; nt. orig.: vorboden). Eneman Resa 2: 114 (1712).
b) i sht jur. (låta) hämta (ngn) till förhör o. d.; införa (anhållen l. häktad person till förhör l. rannsakning o. d.); förr äv., om målsman l. borgensman o. d.: sörja för att (ngn) infinner sig inför rätta, föra (ngn) till domstolen. Inställa ngn till förhör. SkrGbgJub. 6: 563 (1620). Andre daghen är han af sine bårgesmän i tijd på rådhwsett instältt, der stå Petter Plaghman til swars. BtÅboH I. 2: 29 (1624). Landshöfdinge tillkommer .. föranstalta, .. att den anklagade vid Domstolen varder instäld. SPF 1823, s. 187. Nu instäldes han för en ständernas kommission. Geijer II. 5: 126 (1838). Såväl parter som vittnen (böra), om de ej på kallelse sig infinna, utan vidare uppskof, på egen bekostnad tjenligen inställas. SPF 1859, s. 603. SFS 1885, nr 27, s. 1. 2NF (1909).
8) refl.: infinna sig.
a) om person (l. annan levande varelse): infinna sig, komma tillstädes, möta (ngnstädes l. hos ngn); vanl. med bibegrepp av att tillstädeskommandet sker på kallelse l. uppmaning l. på grund av föreskrift l. plikt o. d. Inställa sig inför rätta. Som ombud för N. N. inställde sig (vid tinget) advokaten X. Inställa sig frivilligt, personligen, på bestämd tid. Inställa sig till tjänstgöring. Jag tackar eder .., för thet I på min befalning .. hafwe eder nu welat inställa. Gustaf II Adolf 103 (1613). Legohion måste på en viss tid inställa sig i tiensten. Berch Hush. 142 (1747). När instälde du dig i Guds hus utan at tycka det Gudstjensten varade alt för länge? Lantingshausen Young 2: 98 (1790). Lärjunge inställe sig vid Läroverket .. samma dag Läse-Termin begynnes. FörslSkolordn. 1817, s. 25. Genast efter Armfelts ankomst .. till Rom hade Piranesi instält sig hos honom, trogen sitt hemliga uppdrag. Tegnér Armfelt 2: 145 (1884). Då den värnpliktige genom kungörelse eller order erhåller befallning att inställa sig till krigstjänstgöring. Tingsten o. Hasselrot 23 (1902). Inträffar för landstingsman sådant hinder att han ej kan till valet sig inställa. SFS 1920, s. 2348. — särsk.
α) i numera obr. uttr. (jfr β); särsk. övergående i bet.: sluta sig (till ett sällskap o. d.) l.: giva sig (i tjänst o. d.). Nu förspörjer iagh att hon hafuer instält sigh i tienst hooss en Adelzman uthi en annor församblingh. VDAkt. 1674, nr 256. (Föräldrarna) förmodade, at han (dvs. Jesus) säkert hade instält sig ibland det resande sällskapet. Bælter JesuH 1: 214 (1755). Den Herrn enträget vill sig vid mitt bord inställa. Bellman Gell. 75 (1793).
β) (†) i förb. inställa sig med brev l. inställa sig skriftligen, i överförd anv.: insända l. låta inlämna brev l. skrivelse o. d. (i st. f. att personligen infinna sig). At the som icke kunna personligen thenne Disputation bijwistas, the wille tå frånwarandes instella sigh medh sine Breeff skriffteligen. Schroderus Os. III. 1: 29 (1635). (Jag) får .. Nåden .. Härmedelst skrifteligen mig allerödmiukast inställa. VDAkt. 1793, nr 430.
γ) i mer l. mindre bildl. anv. Besynnerliga när jag af siukdom legges neder, så instella sig vngdoms synderna, och gå likasom i seng med mig. Swedberg Cat. 665 (1709). (Förf. av Vishetens bok) talar om att tacka Gud, förrän solen går upp, och inställa sig för honom, när morgonrodnan upprinner. Agardh ThSkr. 1: 47 (1843, 1855).
b) i överförd anv., med sakligt subj. (i sht om företeelser, förhållanden, tankar l. känslor o. d.): framträda, uppträda, visa sig, komma till synes; låta sig förnimma; äv.: uppstå, uppkomma. Nu sijnes det lijkasom föret wil åther instella sig. VDAkt. 1691, nr 162. Så snart jag är för mig sjelf, inställer sig den tankan (osv.). Riccoboni Catesby 14 (1761). Derpå inställde sig en brännande feber. Carlén Klein 106 (1838). Vårtecken hade tidigt inställt sig. Rydberg Vap. 207 (1891). Efter hand inställde sig brist på dricksvatten och proviant. SvH 8: 159 (1905). Här inställer sig frågan: är det verkligen nödvändigt, att allting skall vetas? SvTeolKv. 1928, s. 205.
9) (†) intr.: inställa sig (se 8 a), infinna sig. Befalltes att dhe (dvs. adeln) effter middagen wille instella, att anhöra dett Conciperede Swaret. RARP 1: 91 (1629). Därs. 2: 64 (1634). Crusenstolpe CJ 1: 195 (1845).
10) (†) införskaffa (ngt från utlandet); anskaffa. Taacktegell, som han insteltt hafuer från Hollandh. BtÅboH I. 1: 116 (1630). Till nödige Hospitals Boder, ähr Befallningzman Gahm anbefallt inställa nödige Materialer. VDAkt. 1702, nr 318. SFS 1878, nr 18, s. 5.
11) (†) inrätta, upprätta, bringa till stånd; äv.: anordna, inrätta (på visst sätt); i fråga om skrift: avfatta (så l. så). Edre bref äre så rhetorice och pathetice instelt, att thet går en till hiertat. RP 8: 239 (1640). Huru nyttigt .. thet är, at Handtwärcken måge wara i Rijket och Landen instälte. Risingh KiöpH 104 (1669). Wardt förorsakat, at på 10. Åhrs tijdh .. inställa och privilegera ett HandelsCompagnie. Widekindi G2A 274 (c. 1676).
12) upphöra med (ngt); inhibera (ngt); förr äv. i uttr. inställa med ngt.
a) avbryta fortsättningen av (ngt), upphöra, sluta upp med (ngt); stundom svårt att säkert skilja från b; förr äv. med mera aktiv bet.: bringa (ngt) att upphöra; förr äv. i pass. med intr. bet.: upphöra, taga slut. Inställa betalningarna l. sina betalningar, se BETALNING 1 a δ. Driften vid gruvan inställdes snart helt och hållet. AOxenstierna 2: 87 (1612). (Gud) skal .. wäl finna Vthwäghar, at Pestilentzien och andra farlighe Plåghor, skola inställas. L. Paulinus Gothus Pest. 32 a (1623). Att I hielpe till att instelle sådanne nymoverade controversier. AOxenstierna 2: 616 (1624). Hwar och en må hafwa tid att se sig före, och inställa med alt olaga Landsköp. Stiernman Com. 2: 291 (1640). Gustaf skref .. till Ryssland om fiendtligheternas inställande. Fryxell Ber. 3: 198 (1828). Hertig Karl började med att inställa alla aggressiva planer mot Frankrike. SvH 8: 205 (1905). — särsk. med konkret obj.: nedlägga, avskaffa, upphäva, annullera, indraga; numera bl. (föga br.) med avs. på gruva l. ort o. dyl. l. industriell anläggning: nedlägga driften vid (gruva osv.). Att tjäru compagniet måtte instält och afskaffat blifva. BtHforsH 3: 15 (1654). Huruvida de stora Brännvins Brännerierne skola inställas, är än ej afgjordt. Calonius Bref 381 (1798). (Vi) hafve .. i Nåder velat anbefalla, att Vår Nådiga Kungörelse .., gifven den 20 Mars 1838, skall (tills annorlunda förordnas) till kraft och verkan inställas. SPF 1840, s. 23. Efter en tids arbete var malmen utgången, grufvan inställdes och låg snart öde. Roos Son 126 (1904).
b) icke (för tillfället) låta (ngt som är planerat l. som brukar äga rum l. utföras o. d.) komma till utförande l. värkställighet, inhibera; stundom svårt att säkert skilja från a. Inställa en konsert, en teaterföreställning, en fest, en föreläsning, ett sammanträde, sin mottagning. Undervisningen är inställd hela dagen i dag. Inställa ett beslut, (jur.) om myndighet: förordna att ett av lägre myndighet fattat, överklagat beslut icke får värkställas, så länge klagomålet icke är avgjort. Inställa arbetet för att framtvinga högre lön; jfr STREJKA. Liqväll hafuer jagh samma reesa inställt. OxBr. 3: 58 (1623). Grefve Edzard inställde sin afresa för att söka hjelpa brodren. Fryxell Ber. 3: 211 (1828). Under denna hans (dvs. Leopolds) bortovaro blefvo Svenska Akademiens sammankomster .. inställda. LMEnberg (1831) hos Leopold 4: XI. Interdikt var en bannlysning, som drabbade hela landet och som medförde inställandet af alla kyrkliga förrättningar. Odhner Lb. 67 (1870). Lektionerna voro inställda. Hallström Händ. 209 (1927).
c) (†) övergående i bet.: uppskjuta (ngt), vänta (med ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. med. Resolverades om ringningen för sahl. K. M:tz lijk, att man ther med till en tijdh kunde inställa. RP 3: 248 (1633). Tills vidare inställer jag mitt omdöme. AFLindblad (1838) i 2Saml. 9: 93.
1) om (del av) maskin l. apparat l. instrument o. d.: som kan inställas (i olika lägen o. d.), rörlig. TT 1875, s. 181. Det lådformiga bordet är inställbart på en horisontel tapp. Därs. 1899, M. s. 91. LAHT 1908, s. 7.
2) som kan regleras gm inställning av apparat o. d. Inställbara olika hastigheter (hos en induktionsmotor). TT 1902, M. s. 80. 2NF 37: 985 (1925).
Avledn. (i sht i fackspr.): inställbarhet, r. l. f. särsk. till INSTÄLLBAR 1. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 10. —
INSTÄLLELSE, INSTÄLLNING, se d. o. —
INSTÄLLSAM, adj. till 6: som gärna vill (l. har förmågan att) ställa sig in (hos ngn); (överdrivet) vänlig l. artig; numera vanl. med nedsättande bet.: lismande, krypande, ”len i mun”, ”söt”; äv. i överförd anv., om beteende, yttrande o. d.; äv. oeg. o. bildl. Inställsamt väsen. Inställsamma leenden, bugningar. Ling As. 307 (1833). Kammarherren ville på en gång vara inställsam och bibehålla en viss öfverlägsenhet. Wetterbergh Altart. 300 (1848). Han har .. ett inställsamt och artigt sätt mot unga flickor. Därs. 303. Med .. (våren) kommo också ångbåtarna fram och skubbade inställsamt nosen mot träkajen nedanför Islandsbron. Hasselblad Rust. 18 (1916). Hon bara överöste Georg med tacksägelser och var hundaktigt inställsam mot honom. Siwertz Sel. 2: 166 (1920).
Avledn.: inställsamhet, r. l. f. Meurman (1846). Klytemnestra, som med förrädisk inställsamhet utbreder purpurmattan för konungens fötter. Cavallin (o. Lysander) 9 (1879). Hertzman-Ericson Norrifr. 102 (1926).
Spalt I 895 band 13, 1933